Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Jimmy Åkesson tyckte att jag skulle sköta mitt

Annons

Jag skaffade Twitter för ett par år sedan. En dag hamnade jag plötsligt i en diskussion med Jimmie Åkesson. Efter att jag frågat hur hans ålderdomliga syn på kvinnor och hans egen ålder gick ihop, svarade han att jag skulle sköta mitt så att han kunde sköta sitt. Lite förutsägbart kan jag tycka.

Och uppenbart något han säger till alla som ifrågasätter hans syn på världen.

Twitter är lite förutsägbart så. Twittra om jämlikhet och hatet strömmar. Men jag gör det ändå. Det är mest SD:are utan bättre saker för sig som orkar hålla på. SD:are som när jag pratat med dem ofta börjat berätta om sina levnadsöden. De två värsta, de som varit allra tuffast mot mig, gjort tramsiga försök att hota, har berättat ganska utförligt om sin barndom. Käre värld, stackars barn.

Där fanns både ensamhet, utanförskap, isolering. Alkoholism, våld och sjukdomar.

Dessa har fått mig att känna empati. Jag tror ju inte att det bara är att skärpa ihop sig. Livet är inte bara fria val, det är en massa omständigheter också. Förutsättningar och så det där med att världen inte är rättvis.

Det kan verkligen gå hur som helst, för vem som helst. Behövs bara att just det som inte får rasa, rasar. Att den som inte får svika, sviker. Att kraften försvinner och till sist hoppet.

Det är inte konstigt, tänker jag, när jag lyssnat på dem. Inte konstigt att människor förtvivlar. (Eller för all del, vill leva och därför flyr från sitt land.) Men var kommer Jimmie in?

Hur kommer det sig att man inte bara viftar på svansen utan faktiskt tar steget fullt ut och blir svansen. Skapar stora problem av det som inte är stora problem och blundar för det samhälle som faktiskt skapas i skuggan av denna smutsiga manöver.

Tänk den dag då det gå bra för Sverige. Då SD inte har något annat än sin gamla rasism att locka människor med. Deras enda hopp är ju att vi inbillar oss att det bara finns en fiende och att den varken är brist på arbete jämställdhet eller solidaritet.

Utan - en människa. Från ett annat land.

Hota om undergång och du får människor att hävda att det finns saker vi måste prata om, att prata om just de där sakerna och samtidigt hävda att det får man väl inte prata om i det här landet.

De jag pratat med lever i utanförskap. De strävar ännu längre ifrån oss andra, håller för öronen för att slippa höra alla de som de förutsätter inte ropar efter dem.

De skiljer sig från de dem föraktar. De dem tror skall skapa kaos. De för vilka de vill bygga murar.

De som flyr för sina liv. Sina drömmar.

Låt oss prata om allt det där man inte får prata om. Låt oss konstatera att det inte handlar om ekonomi.

Att det handlar om människors olika värde. Att det är det som försvaras och inget annat.

Under tiden fortsätter jag att sköta mitt. Twittrar glatt vidare om människors lika värde.

Tänker att jag som kan vill och törs måste göra det.

Åsa Jinder

Mer läsning

Annons