Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Kalla hjärtans dag?

/

Annons

En kvällstidning har inför Alla hjärtans dag i sin Allt om resor-bilaga (publicerad 9 februari) utsett Sveriges sju mest oromantiska städer.

Och Sundsvall är en av dem, misstänker du kanske nu och svaret på din fråga är, givetvis, ja.

Annars skulle ju den här krönikan handlat om något annat.

Jag kommer att tänka på den där gamla låten med Docenterna där de sjunger om Sundsvall att sta’n är förbannat kall och skjuter in den lösryckta raden – om inte annat för att rubriken Kalla hjärtans dag blir mer relevant.

Då behöver vi inte försöka hitta nån koppling till stans guldhopp i Falu-VM tänkte jag.

Charlotte Kalla, ja.

När man kommer till Sundsvall söderifrån är det industrierna som man upptäcker först heter det bland annat i texten om Sundsvall i Allt om resor-bilagan, stora industrianläggningar som helt dominerar landskapet.

Ni får ursäkta men den attityden är så 2014 så klockorna stannar.

Det är inte industrierna man ser först när man kommer till Sundsvall, inte nu längre, inte när man kör nya E4 mot bron.

Det första man ser är ju, jo…Skönsberg.

Staden i staden, på norra sidan hamninloppet.

Kommer man söderifrån en mörk kväll ser man skorstenarna till en industri, det är riktigt, men de är ju ljussatta så att de ser ut som upplysta installationer, neonskimrande konstverk i nattmörkret.

Aluminiumsmältverk, kemisk industri och pappersbruk må vara bra för stadens ekonomi, men det sätter definitivt ingen romantisk prägel på staden heter det vidare i texten som kan ha varit relevant på 1970-talet.

Dessutom, och det är ju det viktigaste, är Sundsvall en stad full av romantiska platser.

Bara förra helgen ställde redaktören upp i ett skidlopp på Södra berget och stakade förbi inte långt från Tarzanstigen – och finns det en stig med en mer äventyrligt pojkboksromantisk klang?

En ännu mer romantisk plats är Affären på Torggatan, snett ovanför Gustaf II Adolfs torg, det vill säga gamla Wivex, det legendariska danspalats där Lill-Babs upptäcktes, där hennes never ending-karriär började en gång för länge sedan.

Ta gatan på baksidan av Kulturmagasinet, nedanför där Musikforum låg på andra våningen, där en trummis en gång föll ut genom fönstret och landade i en snödriva mitt i en låt när han lutade sig tillbaka på sin trumstol.

Och sedan inte blev insläppt när han rest sig, borstat av sig snön och försökt bli insläppt.

Ja men jag är ju trummisen i bandet som spelar!

Aha sa vakten, de som spelar nu menar du? 

Man blir nästan tårögd av såna storys.

Är det inte romantiskt så säg?

Björn Brånfelt

Mer läsning

Annons