Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Kan vi sluta döda varandra?

Annons

Hej Sundsvall. Nu är jag här, där vattnet är iskallt och där gatorna bär mina minnen. Hej fina Sallyhill och lilla Ica på Bergsgatan. Hej Norra berget, Kulturmaggan, GA-kyrkan, Sidsjön och Malmövägen i Granloholm. Hej gamla fyrans buss som heter tvåan nu, hej alla vänner från förr och alla som inte trodde på mig. Hej alla vackra studenter med eufori i blicken och rus i kroppen, det är överväldigande vackert att se hur hoppfulla ni är, när livet nu ligger framför era fötter. Och hej himlen, för nu skulle en kille som hette Marley också tagit studenten, om han inte blivit bragd om sitt unga liv för bara några månader sedan. Jag pratar om skjutningen i Vårby, söder om Stockholm. Jag tror att han har fått frid nu men kvar lever saknaden, den som bor i bröstet på alla hans nära. Man kan beskriva saknaden som såhär, att så mycket frånvarande en person som dött är, lika mycket frånvarande, fast närvarande, är saknaden. 

I Malmö skjuter tomma själar med vapen, för det är krig i förorten Rosengård. I Jordbro hugger man med kniv ner en tjugoåring i ett försök att mörda. Utanför klubben jag och mina vänner besökte förra helgen, slåss gängen helt hejdlöst och en kille ligger helt orörlig framför mina Reebok’s. Och jag undrar, vad i helvete är det som händer i samhället när man tar varandras liv för något så värdelöst som pengar, knark och status? 

Jag vet att den här typen av kriminalitet och uppgörelser är extremt komplext och jag känner hur maktlösheten är ett faktum, även för de som hanterar detta dagligen. Politikerna tycks skita i, de brer Lätt och Lagom över problemet och polisen står handfallna. Jag ser åtminstone ingen lösning genom dem. Men ju mer jag tänker på det, desto mer blir anledningen till dödandet klar. För det handlar inte om att överleva, för det dödas inte av överlevnadsinstinkter, snarare precis tvärtom. Man anser livet värdelöst. Kanske tycker man att man inte har något värdigt att leva för och känner att sitt eget liv inte är en förlust att förlora, för man är redan så förlorad. Därmed räds man inte heller att avsluta någon annans liv. Kanske är en betydande faktor det svenska rättssystemets blyga straff, för alla vet att ett taget liv inte bestraffas särskilt värdigt när det döms inför lagen. I Sverige är det värre att begå pengabrott än att döda och redan där har vi ju satt en standard som spelas ut även på gatan. Vi har visat vad som värderas mer, och vad som värderas mindre. 

Men kan vi sluta döda varandra? Oavsett om vi är från 040, 08, 060 eller 081. Oavsett om vi är svarta, vita, gula eller gröna. Oavsett om vi är kristna, muslimer, ateister, langare, kranar, köpare, oavsett om vi har paraknas eller cashflow - kan vi sluta döda varandra?

Deniz Fryksell

Anser att Sverige är fast i en evig konversation om vädret och de som styr landet, låtsas som att det regnar. 

Mer läsning

Annons