Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Klart vi gnäller – det är ju långt...

Annons

Det är bara att konstatera.

Vi medelpadingar är ett bilburet folk.

Och den beskrivningen gäller inte bara oss Njurundabor, våra pendlande kompisar på Alnön, i Matfors, Ånge och Timrå.

Nej, den spiller över och gäller även för många stadsbor, vilket för mig känns ganska naturligt.

Sundsvalls stadskärna är, trots allt, ganska beskedlig vad gäller storlek. De flesta som besöker stan kommer alltså från något av bostadsområdena som omgärdar Stenstan. Och med tanke på hur väl utbyggd (OBS! ironi) cykelbanorna är och hur illa topografin passar just ett liv på cykel, så väljer vi alltså att ta bilen.

Väl bakom ratten börjar vi så letandet, för har man nu en gång för alla kryssat sig fram och in i stan så vill man ju parkera så nära det stora målet för besöket som möjligt. Det ligger liksom i folksjälen – och det är klart, finns inte en ledig ficka just där jag vill stå är det en brist. Inte bra ...

Och fort ska det gå.

Det gäller ju att hinna hem till ... ja, vad spelar väl ingen större roll. Alltid finns det ju något att göra och jäkta hem till.

Varför inte en löprunda eller några kilometer på skidor vintertid?

Att en promenad på fem–tio minuter från något parkeringshus eller någon av de störra parkeringsplatserna som finns nära City skulle kunna ersätta detta träningspass är det inte många av oss som tänker på.

Vi är ju Norrlands amerikanare, bevars! Ett bilburet folk. Och vill fortsätta att vara det. Eller är nu tiden inne för en attitydsförändring?

Hm, visst kan det väl te sig litet märkligt, att vi medelpadingar har ett särdrag (jo, det är faktiskt utmärkande!) i samband med stora evenemang, helst idrottsliga.

Titta på GIF-matchen på måndag får ni se. Eller åk på en hockeymatch i Timrå eller på Gärde så får ni se fenomenet med egna ögon.

Men kom i håg att bryta mönstret och var ute i tid. För det handlar om just tiden på arenan.

Här bänkar vi oss nämligen så sent som möjligt. Helst lagom till det hela startar. Och så lämnar vi det hela så fort som möjligt. Helst innan det är riktigt slut.

Varför?

Tja, fullt på parkeringarna är det bevisligen inte. Då heller ...

Mer läsning

Annons