Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Krönika: När kvinnor blir förtrollade och åter fri i sin kropp

Annons

Från början är kvinnan fri i sin kropp, en alldeles normal kropp fylld av skratt och kärlek.

Men mycket snart introduceras diverse bestyr. Mensskydd. Preventivmedel. Ansvaret över människosläktets fortlevnad får andra ta hand om. Så länge.

Centrala tankar hos alldeles vanliga 15 åringar.

Tankarna fortsätter att vara centrala. Skall man ha barn, när skall man i så fall ha det och med vem?

Tankarna kring fertiliteten fortsätter hela halva livet. Tills den dag då man tycker att det är varmt, utan att någon annan gör det. Den dag då det är ett faktum. Det där ingen pratar om. För att det känns så skamligt. Klimakteriet.

Att inte längre vara fertil, att inte längre ha ett fortplantningssystem som fungerar i kroppen. Det där vi inte så gärna pratar om.

Jag tycker det är jättekonstigt. Visst, det är inte norra Europas vackraste ord, det är något med k, l, k och t ihop. Eller så är det alla de där bokstäverna. Men annars så!

Men annars så är det ganska … Härligt! När det väl satt sig. När förvandlingen är över. Eller förtrollningen, vilket klimakteriet är. På sitt sätt.

Jag tänker förtrollningen så här: Efter mens, mensskydd och preventivmedel landar vi kvinnor i tiden innan. I landet bortom diverse bestyr. Då vi var fria ifrån tvånget att skydda oss från att blöda igenom trosor och att bli ofrivilligt gravida. Då vi var befriade från tanken på att det kan komma en dag då vi måste besluta om abort eller ej. Befriade från tanken på ett liv efter en abort då vi måste leva med det beslutet.

Ni hör. Det är en av de största frågorna i livet som vindlar i väldigt unga kvinnor, enligt FN, bara barn. En av de största frågorna i livet som kvinnor förhåller sig till, varje dag, i halva liv.

Det är fint med fertilitet. Det är stort att bära ansvar över människosläktets fortlevnad men - det är vackert att slippa bära en del av detta också.

Att vara fri i sin kropp, en alldeles normal kropp fylld av skratt och kärlek.

Åsa Jinder

Riksspelman, författare och hundägare.

Mer läsning

Annons