Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Lätt att fastna i reprisen av sin egen livsstil

Annons

Ibland hamnar man där. I vinkelvolten. Det går bara runt. Samma sak upprepar sig om och om igen. Samma människor säger samma saker. Samma dag tycks gå på ständig repeat. Som i den där filmen med Bill Murray – Groundhog Day, eller Måndag hela veckan, som den heter på svenska. I den bokstavligen fastnar huvudkaraktären i en liten håla dit han åkt för att göra ett jobb. Han avskyr varje sekund och vill bara få jobbet avklarat så att han kan dra därifrån. Men varje morgon vaknar han och upptäcker att han är tillbaka till dag ett, och allt börjar om igen, i en ändlös cirkelrörelse.

Jag känner igen den där känslan bara alltför väl. Emellanåt är den så påtaglig att jag knappt får luft. Häromveckan när jag bilade ned till Öland fann jag dock en liten luftficka att hämta andan i. Det var nog den ensamma körningen som satte griller i huvudet på mig för mitt i det monotona rattandet växte en oemotståndlig lust att bara fortsätta köra. Ned till Skåne, rent av. Jag tänkte att nu struntar jag i allt, jag bara kör vidare. Upplevelsen av att jag egentligen är fri fyllde mig till bredden och jag kände att allt, ALLT, var möjligt. Jag var Rasmus på luffen, jag var Jack Sparrow och jag var Thelma och Louise. Håret nästan fladdrade i draget från fläkten.

Tills jag av någon anledning började tänka praktiskt. Då föll plötsligt den berusande frihetskänslan platt till marken, som en punkterad ballong. Förnuftet är en sylvass nål.

Enligt den andliga superstjärnan Eckhart Tolle, vars favoritfilm är just Groundhog Day, så sitter vi alla mer eller mindre fast i vår egen vinkelvolt. Det vill säga våra egna föreställningar om hur saker och ting förhåller sig. För när vi beter oss och tänker likadant hela tiden så återskapar vi samma typ av situationer, händelser och till och med relationer om och om igen. Det vi sänder ut drar vi till oss och så fastnar vi liksom i reprisen av våra egna liv.

Men hur sjutton gör man för att ta sig ur den då? Tja, i filmen börjar det hända saker när huvudkaraktären till sist börjar förändra sitt beteende. Det är först när han går från att ha uppträtt som en skitstövel till att faktiskt börja bry sig om människor, som han lyckas bryta sitt mönster och ta sig ur den mardrömslika loop han sitter fast i. Och då upplever han inte sin situation alls på samma sätt längre. Det börjar tvärtom bli riktigt trevligt i den där gudsförgätna hålan.

Men vänta. Nu blir jag lite osäker på var den här texten håller på att ta vägen. Den beter sig inte alls som jag hade planerat. Här trodde jag att jag byggde upp vattentäta argument för en flykt från den grå vardagen, men jag råkade visst göra raka motsatsen. Som om friheten fanns precis här.

”Sann frihet är att leva som om du helt och hållet själv väljer vad du känner eller upplever i varje ögonblick”, säger Eckhart Tolle. Det skulle alltså betyda att det mitt i den tröstlösa vinkelvolten finns en slags portal.

Jaha. Då får jag väl försöka igen.

Mer läsning

Annons