Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Libanons opposition bevekas inte av Syriens reträtt

Flera tusen syriska soldater har lämnat Libanon och på torsdagen förklarades den första fasen av reträtten vara avklarad.
Men Libanons opposition, som har slagit läger vid den mördade expremiärministern Rafiq Hariris grav, låter sig inte bevekas.

Annons
Sedan explosionen för en månad sedan tycks tiden ha stått stilla vid ruinen som en gång var lyxhotellet St George vid Beiruts strandpromenad. De uppfläkta våningsplanen med sina sargade betongpelare liknar rader av trasiga tänder. Rasmassorna på gatan nedför ligger kvar, mosade bilvrak likaså. Ett hus mittemot har fått övervåningen bortsliten som av en gigantisk hand.
Hela kvarteret är avspärrat, utredningen av bombdådet mot Hariri den 14 februari pågår alltjämt. Ett par uttråkade soldater vankar av och an i vårsolen.
 Har du hört talas om Big Bang, smällen som skapade världen? Det var det som hände här, säger en av dem.

Syrisk reträtt
Det är ungefär så Libanons högljudda opposition ser på saken. Efter mordet på Hariri har den lett en massiv folklig revolt mot den Syrienvänliga regimen och dess herrar i Damaskus. Libanon ska stöpas om i ny demokratisk form.
Påhejad av omvärlden har oppositionen störtat regeringen, medan Syrien har börjat dra tillbaka sina soldater och agenter i Libanon. Uppåt sex tusen soldater sägs redan ha korsat gränsen, och kvarvarande 10 000 har retirerat till gränstrakten.
Men oppositionen är inte nöjd. Vid Hariris blomöversållade grav på Martyrtorget står dess läger kvar, tältdukarna slår i vinden mellan högar av tomma plastflaskor. Under slagordet "Självständighet -05" kamperar anhängare av en rad olika partier och religiösa grupper som utgör Libanons komplicerade politiska mosaik.
Stämningen är trotsig och den prosyriske premiärministern Omar Karamis vädjan om försoning och dialog avvisas bryskt, trots att valet i maj kan försenas om ingen ny regering tillträder inom kort.

Väntar på shiiterna
 Vi har försökt med dialog i många år, det ledde ingenstans. Vi slutar först när Libanon är fritt, när de syriska styrkorna har lämnat vårt territorium, och när vi får veta sanningen om mordet på Rafiq Hariri, säger maroniten Joseph.
Alla i lägret de flesta är unga män talar entusiastiskt om enighet och sammanhållning mellan grupper som för 15 år sedan dödade varandra i Libanons blodiga inbördeskrig.
 Det här lägret har fört samman sunnimuslimer, kristna och druser. Nu saknar vi bara shiiterna. Vi vill att de också ska komma hit, säger drusen Fahid.
Respekten för shiamuslimska Hizbollah är stor på grund av milisens kamp mot Israel. Tvärtemot USA och FN tycker få i lägret att terrorstämplade Hizbollah ska avväpnas, något som ledaren Hasan Nasrallah också vägrar gå med på.

"Som tonåringar"
Oppositionen har samlat hundratusentals demonstranter på Martyrtorget och ser sig som företrädare för hela Libanons folk med undantag för de statslösa palestinierna i kamp mot en maktfullkomlig regim, uppburen av Damaskus.
Riktigt så enkelt är det nog inte. På en stol i sin souvenirbutik just utanför avspärrningen runt St George sitter den 67-årige sunnimuslimen Abd al-Sattar och suckar. När bomben brann av 100 meter bort vräktes han omkull, han trodde det var jordbävning. Tusentals glas- och porslinsvaror i butiken krossades.
Nu har han tålmodigt renoverat butiken och suckar över den politiska jordbävning som bombdådet utlöst. Han tycker att oppositionsledarna borde lyssna på Karamis vädjan om dialog.
 De är inte folket. De är inte parlamentet. Oppositionen beter sig som upphetsade tonåringar.

Mer läsning

Annons