Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Lita aldrig på det första intrycket

/

Annons

Förra sommaren var våra skånska motorsportsvänner på besök i Norrland. De pratade om en stor folkracetävling som stundade i Skåne och började diskutera huruvida min man skulle vilja köra nästa år eller inte.

Jaha, sa jag, det går väl bra. Inga problem. Och så tänkte jag för mig själv; det går varken fort eller är särskilt farligt. Det var i mina ögon den simplaste formen av bilsport, och hade hittills inte imponerat på mig särskilt nämnvärt.

Det där var drygt ett år sedan och där och då bestämdes det att vi skulle ta en semestervecka i Skåne och samtidigt skulle maken vara med och tävla. Jag tänkte för mig själv att jag och barnen kunde passa på att upptäcka Skåne samtidigt, för på banan ville jag inte vara i flera dagar i sträck. Månaderna gick. Ju närmare tävlingen vi kom ju mer satt han på kvällarna och kollade på klipp på YouTube från tävlingsbanan i Skåne. Om och om igen. Själv slängde jag ett öga på det emellanåt, tämligen ointresserat, och fortsatte läsa mina böcker samtidigt som det dundrade i förgrunden och bilarna körde runt, runt, runt. Gäsp. Så tråkigt med den mesiga sporten.

När det var bara en vecka kvar till tävlingen var det som om jag plötsligt började se vad som utspelades på tv:n. Tidigare hade jag tittat, utan att se.

Men nu, när det var som om jag skalat bort alla onödiga filter och i stället lagt på ett extra lager av skärpa, så såg jag plötsligt filmerna med helt andra ögon.

De där långsamma bilarna var inte långsamma.

De körde inte heller alltid sida vid sida och gav varandra småknuffar. De krockade, voltade, tryckte sig förbi varann och körde framförallt vansinnigt fort på sina ställen. Dessutom var banan väldigt brant i två svängar och just där inträffade många incidenter.

Det var då jag blev nervös. Min nervositet fick från 0 till 100 snabbare än en dragracingbil tar en start. Men så dags att reagera då, när det var alldeles för sent att protestera.

När vi väl var på plats gick det ännu fortare än det jag sett på tv. Jag var så nervös så att jag mådde illa. Det smällde oftare, bilar bärgades åt höger och vänster och en och annan fick uppsöka sjukvårdare efter racen. Men det gick bra för min man, tack och lov, och jag gastade och skrek där jag satt i den skånska publiken. Kör fortare! Kom igen! Nej, vad gör du? Inte bryta racet nu, gaaaaaaasa för bövelen!

Nu, efter att ha smält intrycken och kommit hem igen efter äventyret, så kan jag konstatera tre saker som kan vara bra att ta med sig i övriga livet.

1) Man ska inte ha åsikter om saker som man inte vet något om.

2) Lita aldrig på första intrycket.

3) Man kan se skruttig ut på utsidan men ha ett väldigt fint och kompetent inre.

Och till sist i klartext; Jag ändrar mig. Folkrace är inte en simpel sport. Jag kommer aldrig, aldrig någonsin att hävda det igen.

Tidigare krönikor:

Måhända att jag inte klipper gräset i raka rader – men det blir bra till slut

Jag försökte avslöja myten om tandfen – men blev straffad direkt

15 anledningar till varför det är bäst att vara lantis

Tack och lov att maj är över – nu står nästa helvetesmånad för dörren

Mer läsning

Annons