Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Måhända att jag inte klipper gräset i raka rader – men det blir bra till slut

/

Annons

Vägen till målet kan vara spikrak. Den kan också vara krokig.

Nähä?

De klassiska uttrycken har man ju hört till leda.

Men faktum är att de faktiskt stämmer. I alla fall på mitt beteende, både på jobbet och i privatlivet. Folk brukar skratta när jag säger att jag saknar struktur, särskilt med tanke på att jag jobbar med samordning hela dagarna och försöker få rutiner att funka på 18 morgontidningar ... Det går, men hur jag utför arbetet är kanske ibland lite krångligare än om jag valt en rak väg till målet.

Det finns alltid en massa osynliga strukturer runt om i samhället. Allt är uträknat, till exempel på gigantiska varuhuset Gekås i Ullared är varorna placerade så att du ska kunna plocka på dig grejer hela tiden och raka vägen fram till kassan. Så mycket som möjligt på så kort tid som möjligt. Om alla följer den osynliga strukturen så flyter det till och med där, bland tusentals kundvagnar och hysteriska damer som ska fynda.

Jag skulle äta frukost på ett stort hotell i Stockholm nyligen. Du vet, en sån där frukostbuffé som man drömmer om, med allt från äggröra till härliga krispiga grönsaker och wienerbröd. Även där är det uträknat för att flyta på så bra som möjligt. Först tar man tallrik, sedan brödet och sedan ... nej jag vet faktiskt inte ordningen. För det är där jag faller. Och det blev bara så påtagligt den där gången när frukostkön var lång och ringlande, folk följde mönstret och så fanns den en som såg ut som en flipperkula i ett spel som far hit och dit, kors och tvärs.

Det var jag.

Från brödet – till äggen – till frukostfilen – till kaffet – till pålägget.

Helt utan struktur.

Men målet var att jag skulle äta gott och bli mätt, och det blev jag ju.

I helgen skulle jag klippa gräsmattan hemma också med en åkergräsklippare. För det första är det ju roligt att köra runt lite random på en åkergräsklippare och för det andra tycker jag att det är vansinnigt tråkigt att göra prydliga rader som om det vore en fotbollsplan i spanska ligan. Så jag gjorde lite cirklar, åttor och ibland någon rak rad här och där. Till slut blev allt klippt och såg ganska prydligt ut också, men det tog nog lite längre tid än om jag haft en bra plan. Samtidigt noterade jag hur min svärfar blev svettigare och svettigare för varje sväng jag drog till med. Han, liksom min man, har lärt sig för länge sedan att det bara är att låta mig hållas. Men jag ser så tydligt att det stör strukturen å det grövsta även om han gör sitt bästa för att hålla masken.

Jag har alltid planer och är väl förberedd, så pass strukturerad är jag. Men det är vägen till slutmålet som kan te sig lite avvikande. För mig gör det livet lite roligare på ett sätt. Det är så fyllt med rutiner i alla fall så det räcker och blir över.

Tidigare krönikor:

Jag försökte avslöja myten om tandfen – men blev straffad direkt

15 anledningar till varför det är bäst att vara lantis

Tack och lov att maj är över – nu står nästa helvetesmånad för dörren

Talförbudet vände upp och ned på allt – vem är jag om jag inte pratar?

Mer läsning

Annons