Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Min kompis – en "jävla invandrare"

/

Annons

Häromdagen pratade jag med min kompis i telefonen, när någon på andra sidan luren tar sig friheten att kalla honom för ”jävla invandrare” och uppmanar honom att ”åka hem”. Och jag förutsätter att denna rikligt alkoholiserad, socialt missanpassade idioten inte menar hem, som i hem till Fruängen där min vän bor, utan hem som i tidigare hemland.

Trots att jag är väl medveten om den livs levande rasismen i vårt land, blev jag ändå ställd, att någon var så öppen med det. För det man ser mest av är ju smygrasismen, den som florerar på sociala medier i form av propaganda och länkar till främlingsfientliga sidor. Smygrasismen finns också i lunchrummet på arbetsplatsen, kollegan som menar att ”jag är inte rasist, men ...”

Och så har vi smygrasismen som förekommer i form av särbehandlingen i butiker, på bussar och i andra sociala sammanhang. Men den öppna rasismen, den som säger till min vän, att han är mindre värd för att han inte är född i landet han bor i, den är mer sällsynt. Men den finns där, och man kan se den som en bläckfisk, eller som rötterna på ett träd, det går åt olika håll. Det finns de som hatar, bara för att hata, det finns de som hatar av rädsla och det finns de som helt enkelt inte förstår bättre och därav besitter ett trångsynt och hatiskt tankesätt.

Hat är den största svagheten enligt min mening. Därmed är rasismen svag. Så när rasismen i samhället etablerar sig, till och med när den infekterar riksdagen, se det då som förökad svaghet. Det, är bra att komma ihåg när man möts av tentaklerna.

Jag får ofta höra att jag är en öppensinnad person. Kanske beror det på att jag är mixad. Min pappa var en tvättäkta pizzaturk och min mamma är svensk med blont hår och blåa ögon. Jag är streetsmart som pappa men vältalig som morsan. Jag kan sälja dammsugare med min norrländska dialekt och breda ordförråd. Men jag kan kommunicera på nysvenska med tuggarna från Husby, Tensta och Norsborg också. Jag ger ett ansikte till mångkulturen i Sverige och jag älskar den, mångkulturen. Jag har respekt för andra kulturer och tror inte att det finns ett rätt sätt, utan snarare flera och olika sätt, att leva.

I mitt huvud finns tankar, och så länge som jag tänker, kommer jag att ha ett solidariskt tankesätt. I mitt hjärta bor kärlek, så länge som mitt hjärta slår, ska jag älska blint och inte göra skillnad på folk. Och i mina vener flyter rött blod. Så länge som mitt blod är varmt, så länge kommer jag att stå i vägen för orättvisans försök till framgång. Jag ska möta ondskan med ondskans ända motgift, godhet. För man kan inte möta mörker med mörker och förvänta sig att det ska bli ljust.

Deniz Fryksell

Infödd svensk och andra generationens invandrare som undrar när fan man blir tillräckligt svensk.

d.fryksell@gmail.com

Mer läsning

Annons