Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Mockasiner bortskänkes

/

Annons

Sommaren har varit rent ut sagt för jävlig. Ursäkta svordomen. Dagarna kantas av oändligt blå himmel och en hetta som får en att vilja emigrera till mejerikylen på Coop. Dessutom har jag drabbats av eksem. Återkommer till detta. Vem känner tröst av att sommaren -97 var varmare? Inte jag i alla fall. Jag fanns inte då. Men förlåt, jag ska be att få presentera mig. Det är jag som är Bert.

Jag är klassificerad, kvalitetssäkrad och artbestämd till den ädla rasen Shetland sheepdog. Jag har passerat treårsdagen vilket enligt en sajt på nätet motsvarar en mansålder om tjugosex år. Helt enkelt en kille i sina bästa år. Har städat av valpfasonerna och gör inte löjliga misstag som att krocka med elstängslet, boxas med katterna eller föräta mig på torrfoder när det står en porterstek på spisen.

Jag är sen två år tillbaka hänvisad att leva mitt liv hos farmor och gammelfarfar. När mor och far separerade motsatte jag mig å det bestämdaste att bli en V3 – varannan vecka-vovve – och mitt beslut resulterade i en flytt till landsbygden. För att reda ut det här med gammelfarfar så måste man förstå att farmor och farfar också är separerade. Farmor är omgift så farmors kille blir således gammelfarfar enligt farmors, i eget tycke, klockrena logik.

Att vara barnbarn på landsbygden var inte helt enkelt i början. Huset var redan bebott av fyra märkliga individer som hävdade artbenämningen katt. De var snorkiga och lättstötta. En vänskaplig sniff under svansen och de små ligisterna tvärvände och drog flera knivar, typ Edward Scissorhands. Helt galet. De har förvisso lugnat sig men är fortfarande fåniga med sina fjantiga hopp från golv upp på bord och bänkar. Jag kan väl också hoppa, men jag kanske inte har lust.

I ett annat hus på gården bor fyra andra märkliga kamrater. De står och sover, kan inte tvätta sig själva, gillar inte prinskorv och den ena tjejen väger typ sexhundra kilo. Jag försöker lattja med dem ibland, men då blir farmor tokig och skriker att jag kan bli platt. En kille som heter Sunkan klipper deras klor och drar fast stålhättor. Inte helt schysst mot en hygglig sheltie som numera går i mockasiner. Suck. Ja, ni läste rätt. Jag har varit hos Maria på sjukhuset för oss med hår på hela kroppen, och hon säger att jag har eksem mellan trampdynorna. Doktorn har fällt domen som lyder mockasiner och kortisonspray. Kan inte ens dra en repa på gräsmattan med min tjej LaLizz, för då ramlar mockasinerna av. Pinsamt. Om två veckor ska fotbojorna väck. Något med gummisulor kommer att skänkas bort på Blocket.

Mer läsning

Annons