Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Moder Svea ryter till

/

Annons

Om Sverige var en människa, så borde hennes mage ligga någonstans i Sveg. Om man tänker huvudet i norr och fötterna i söder. Och det var ju där i krokarna som det skälvde till ordentligt dagen efter valet. Det skakade till så rejält att kaffekopparna skallrade från Nyköping i söder till Kramfors i norr.

Senast vi hade en kännbar jordbävning i våra trakter var, vad jag vet, 2005. Då bodde jag på Södermalm i ett gammalt, gult trähus med ­väggar tunna och frasiga som papier maché. Den kvällen skakade huset så att expanderskruvarna tappade fästet och ­böckerna åkte ­kana på hyllplanen innan de slog i golvet. När jag förskräckt lutade mig ut genom fönstret för att se vad som stod på var jag övertygad om att få se en lastbil halvvägs in genom husväggen.

Så var det nu inte, men det antagandet var i och för sig inte så långsökt. Bara några år tidigare, när jag bodde i ­Mexico City, var ”en bil i väggen” ett mer eller mindre vardagligt inslag i mitt liv. Den rosa skokartong som utgjorde mitt hem låg nämligen vid en korsning där en enorm led med massor av bilar dundrade fram. Antalet fordon som körde in i huset, på grund av hets och dålig koll, var bara aningen fler än antalet jordskalv. Det var också en orsak så god som någon att ta det försiktigt när man stack ut näsan. En annan var att den höga porten till vår gård ­ståtade med ­diverse kulhål. Ingen ville riktigt ­berätta varför.

Den speciella stämningen, eller vad jag ska kalla det, i mina kvarter, var antagligen orsaken till att jag var strängt förmanad att inte gå ut ­ensam på kvällen. Knappt på dagen heller för den delen. Jag vet faktiskt inte vad som var värst – jord­skalven, husväggskrockarna eller det ­faktum att jag inte kunde röra mig fritt. Därför skälvde inte bara marken, utan även jag, ­emellanåt. Av både frustration och rädsla.

Och nu är det Moder Svea som skälver så till den grad att husgrunden darrar. Kanske blev hon skakad av val­resultatet, hon också, långt in i sina ­demokratiska grundvalar. För det är klart att hon reagerar när ett parti som livnär sig på rädsla får så många röster. Och blir orolig så att magen ­kommer i olag. ”In a gentle way you can shake the world”, sa Mahatma Gandhi, och kanske var det vad gamla Svea försökte sig på dagen efter ­valet. Hon ville väl säga sitt. Innan vi brakar in i väggen.

”In a gentle way you can shake the world”, sa Mahatma Gandhi, och kanske var det vad gamla Svea försökte sig på dagen efter valet.

Mer läsning

Annons