Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

När kommer nästa våg av pojkar med namn som Roland?

Annons

Min mångårige chef här på tidningen konstaterade vid något tillfälle för ett antal år sedan: "Det döps inga pojkar med namnet Kjell längre ..."

Han lät långt i från bitter över detta faktum. Inte särskilt förvånad heller. Men det var ett kallt konstaterande, som fick mig att fundera över det där med olika namns popularitet. Hur det, likt det mesta här livet, pendlar, pulserar och slår. Fram och tillbaka.

Och visst föddes och döptes det ett ganska betydande antal med namnet Kjell på såväl 1940- som 50-talet. Inte sällan i kombination med ett annat förnamn och ett bindestreck där emellan. Kjell-Åke, Kjell-Anders, Kjell-Olof, Kjell-Ingvar ... Ja, jag hade till och med en klasskompis med namnet Kjell-Thomas. Som blev "Kjellis" och senare "Tjallis". Men nu? Inte hörs det några Kjell, Kjelle eller Kjellis på dagis eller i klassrummen längre.

Frågan är bara när det kommer. För det kommer nog en ny våg. Det brukar göra det, utan draghjälp av musikaliska eller idrottsliga idoler. För skulle det bara handla om det, om inspiration från någon framgångsrik sportidol, så skulle det ha växt upp ett antal Kjellar också på 1960- och 70-talet. Då pingisstjärnan Kjell "Hammaren" Johansson var en av svensk idrotts mest igenkända och folkkära rubriknamn.

Det där med bristen på nya Kjellgenerationer fick mig förstås att tänka på mitt eget tilltalsnamn. Roland. Där var det tunt redan under min skoltid. Faktum är att jag på rak arm inte kommer på en enda jämnårig, som jag lekte eller umgicks med under min uppväxt, med Roland som förnamn.

Det lär ha varit betydligt fler på 1930- och 40-talet – och en bit in på 50-talet tillhörde Roland de 30 vanligaste mansnamnen här i Sverige. Gamle landslagsbacken i fotboll, Roland Nilsson, är några år yngre än mig. Och han tillhör undantagen som bekräftar regeln om att Roland inte dog ut där i slutet på 1950-talet.

Men nu? Inte hörs det några Roland eller Rolle på dagis eller klassrummen längre. Inget Rullo, som var mitt smaknamn. Frågan är inte om, utan när det kommer en ny våg av mitt ärevördiga namn, känt sedan medeltiden i det här landet. Historiskt placerat genom Rolandssången, från den frankiske härföraren i Karl den stores armé, som stupade på spansk mark nära Pyrenéerna i strid för kristenheten mot muslimska krigsherrar på den iberiska halvön.

Dagens namn i almanackan tillhör inte heller de vanliga, precis. Eller vad sägs om Blenda och Beda? Så långt från klassiker som Anna och Maria som det bara går att komma ...

Ska vi tippa, så tror jag Beda tar täten först. Före Kjell och Roland och Blenda. Och det kan gå fort. Vem trodde att namn som Axel, Albin, Hugo, Olivia, Vega och Elsa skulle komma tillbaka? Inte jag i alla fall för si så där 20–30 år sedan. Men de kom tillbaka – när man minst anade det.

Tidigare krönikor:

Ingen kommer undan politiken – och så har det alltid varit

Ponera att Giffarna vinner Allsvenskan – inte räcker väl Vängåvan till då ...

Roland Engström

Administrativ redaktionschef som fortfarande tycker om det mesta.

Mejl: roland.engstrom@mittmedia.se

Mer läsning

Annons