Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

När tekniken får styra blir människor för dyra

/

Annons

Efter tre timmar längs Europavägen är vi framme i Björkarnas stad och jag är redo att checka in. Bokningen gjordes på nätet och hotellet har ingen reception så jag knappar in bokningsnumret och automaten spottar ut rumsnyckeln i form av ett plastkort. Jag tar hissen upp till nionde våningen och öppnar dörren till det som ska vara min bas i några dygn. Det pågår en fotbollsfestival i stan och sonen bor med sina lagkamrater i en skolsal. Själv ska jag förstärka hejaklacken.

Jag hade behövt fråga någon om var det är bäst att parkera men det finns ingen att fråga. En annan hotellgäst tror att parkeringshuset är mest fördelaktigt, så när väskan har burits upp kör jag in bilen, följer instruktionen i biljettautomaten och sticker in kontokortet. När bilen senare hämtas tas kortet fram igen och avgiften dras automatiskt.

Efter den inledande drabbningen på fotbollsplanen är det dags för ett restaurangbesök. Den nya, heta tapasrestaurangen kör med ett koncept som ligger helt i tiden. För att kunna beställa och betala maten måste en app laddas ner på telefonen och genom den görs beställningarna. Serveringspersonalen har minimerats och maten hämtas av gästerna själva. Vem vet, snart kanske de även får peppra, pochera och garnera den på egen hand?

Jag hade förstås kunnat välja en annan restaurang och ett annat hotell men i stället tänker jag att de här systemen kanske även kan introduceras i hemmet? När yngsten är hungrig eller inte hittar ena strumpan måste han knappa in sina ärenden i en app och hoppas att det plingar till så småningom. Då kanske något plingar till i honom som säger att det är lika bra att han brer mackan själv eller börjar leta på egen hand. Men det skulle kanske kännas för opersonligt?

Nu tror ni att jag är en sådan där hopplös bakåtsträvare som tänker ta upp kampen mot ett modernt samhälle och där är jag inte riktigt än, men det kanske kommer. Sedan tror ni att jag är en sådan där träig och trögtänkt traditionalist som aldrig lär sig skilja på iTunes och Bluetooth och på vad som är säkerhetskoden och lösenordet, och där har ni alldeles rätt. Men jag tänker väl som de flesta andra att utveckling alltid har varit en drivkraft hos människan och att alla former av handtag, famntag, klapp och personlig service ska ges när och där de behövs bäst.

Fast nog är det märkligt att man kan checka in och ut på ett hotell, gå på restaurang, handla matvaror, tanka och sköta bankärenden utan att behöva konfrontera en enda människa. Och nog är det märkvärdigt att vägledning, vänlighet, ögonkontakt och det personliga tilltalet är på väg att rationaliseras bort. Och att förändringen går så fort.

När mänskliga möten blir för dyra kan det kännas lite billigt. Men jag antar att det bara är att anpassa sig frivilligt. Om än lite motvilligt.

Tidigare krönikor:

Tioåringars tvivel och en framtid som kan vinnas

Har ungarna ADHD eller är det tiden det är fel på?

Mansnormen skaver när hjältarna koras

Framtidstro och ett sargat hopp i syrenernas tid

Mer läsning

Annons