Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Närkontakt med döden ändrade synen på livet

/
  • Sällskap av Molly har olycksdrabbade ex-kommunalrådetYngve Nilsson om dagarna. Men enbart hunden räcker inte. Nu vill han ut bland folk, kanske återgå till politiken.
  • - Jag var död ett tag. Såg ljuset i tunneln, säger Yngve Nilsson, tidigare kommunalråd i Nordanstig.
  • Sällskap av Molly har olycksdrabbade ex-kommunalrådetYngve Nilsson om dagarna. Men enbart hunden räcker inte. Nu vill han ut bland folk, kanske återgå till politiken.

Han var nära att dö i en bilolycka för snart ett år sedan, Nordanstigs förra kommunalråd Yngve Nilsson, 52. I dag kan han tänka sig återgå till politiken. Nästa vecka börjar han arbetsträna.

Annons

- Jag var död ett tag. Såg mej i en vit tunnel. Ljust och behagligt, men även sorgligt. Tänkte \"nu är det färdigt och klart, nu får jag aldrig träffa Birgitta och barnen mer\".
Men han återvände medan läkarna kämpade för hans liv. Nersövd i nio dygn på Hudiksvalls sjukhus, respirator i 16 dygn.
ST träffar honom i villan i Bergsjö efter dagens besök hos sjukgymnasten.
Sjukskrivningen drar ut på tiden. I januari, två månader efter olyckan, trodde han sig kunna börja jobba på vårkanten. Så skedde, men skruvarna i lårbenshalsen lossnade. Ny sjukskrivning och operationer i april och juli.
Han efterträdde Lennart Holmsten som s-kommunalråd. Han var redan rutinerad politiker, men kommunalrådsposten visade sig bli ett mer krävande jobb än han kanske räknat med. Kommunen drogs med ekonomiska problem och ett tag tänkte han avgå under pågående mandatperiod.
I samråd med familjen lämnade han politiken inför förra valet. Gick från ett välavlönat jobb till arbetslöshet.
- Jag fick bättre livskvalitet. Visst var det kul med politiken ibland, men jag fick för lite fritid och samvaro med familjen.
Efter en tid fick han jobb som missbrukshandläggare i Iggesunds kommundelsnämnd. På väg dit inträffade olyckan den 26 november. Dottern Rebecca, 18, övningskör med pappa som lärare. Hon ska till skolan, han till Iggesund.
På en olycksdrabbad sträcka nära flygfältet i Hudiksvall hamnar bilen på en vägkant, får ett kast och sladdar. En mötande bil kraschar in familjens Volkswagen Golf. Yngve träffas, Rebecca klarar sig.
Av olyckan minns han ingenting. Rebecca och han har talat ut om vad som hände.
- Hon ska inte känna skuld, det är viktigt. Olyckan hade kunnat hända även om jag kört. Rebecca har nu fått körkort, har flyttat till Huddinge med pojkvännen och allt känns bra för henne.
Han brottas med tanken att återgå till politiken. För ett halvår sedan var det inte att tänka på, nu vacklar han.
- Känner mej kränkt över senaste tidens diskussioner om att sjukskrivna och arbetslösa ska sättas åt. Till och med åklagare ska kopplas in, såg jag på teve. Lägg skattepengarna på rehabilitering istället. Visst finns det fuskare, men många skulle behöva hjälp istället för ökad kontroll.
Han har förändrats på många sätt av olyckan. Planerar inte så mycket, tar mer dagen som den kommer.
Han hoppas ha blivit en mer inkännande och förstående missbrukshandläggare:
- Nu vet jag hur det känns att ha ångest, vara sjukskriven, ensam. Så kanske många missbrukare också känner det.
Just att sitta ensam hemma kan vara påfrestande.
- Även om vänner, grannar, hela familjen och sjukpersonal gjort ett enastående jobb så måste jag komma ut bland folk, arbetskamrater. Kanske också politiken, men vi får se.
Psykiskt har han blivit känsligare, mer ödmjuk. Gråter lätt om han hör vacker musik eller någon är extra vänlig och omtänksam.
För några veckor sedan kunde han köra bil för första gången. Men gå ut med hunden Molly vågar han inte än; hon är stark och kan dra omkull honom.
Rökningen, en vana sedan han var 13-årig grabb, har han slutat med.
- Det var svårt. Sämre är värken i armen och axeln. Jag har blivit lite handikappad, kan inte göra så mycket som förr.
- Du såg ljuset i tunneln? Tror du det betyder att vi lever vidare efter döden?
- Vet inte vad jag ska tro, blir svaret. Men kyrkan känns viktigare för mej numera.
Eva Andersson

Mer läsning

Annons