Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Nej, inte alla män

Annons

En person av hankön som jag känner sa så här en gång, apropå en grej som hände på jobbet: ”När jag gick från det där mötet kändes det som att jag borde säga upp mig bara för att jag är man."

Det här är en tänkande människa. En som tar hänsyn. Ingen som nödvändigtvis står på barrikaderna, men det har hänt det också. Han är uttalad feminist, antirasist och motståndare till alla former av våld – och han kan formulera det.

Uppgivenheten i hans ögon var påtaglig när han berättade om mötet med kvinnan som urskillningslöst gav sina manliga kollegor skulden för allt dåligt som har drabbat, drabbar och kommer att drabba kvinnor. Männen i rummet skuldbelades individuellt, hon skrek att hon var spyless på var och en av dem och ingenting kunde de säga för att förändra det.

De blev synonyma med patriarkatet och nu skulle de bara hålla käften.

(Mötet handlade om något vardagligt som inte alls hade med könsmaktsordningen att göra. Kvotering var inte en diskussionspunkt. Inte heller lika lön för lika arbete eller delad föräldraledighet. Inget sånt alls. De kanske pratade om budget eller inköp eller liknande.)

Att i en sådan situation förklara för någon att hon har blandat ihop korten och möjligen missat skillnaden mellan individ och struktur har blivit riskabelt, inte minst i sociala medier. Uttrycket "inte alla män" har kommit att användas som hån mot den som har mage att påpeka att något faktiskt inte gäller just "alla män". Och det går blixtsnabbt.

Det är mycket möjligt att också den här texten kommer att ses som "mansplaining", att en man försöker tala om för kvinnor vad de redan vet eller vet ännu mer om.

Det är tufft att vara vit heterosexuell medelklassman i dag.

Observera att den förra meningen var ett skämt. Var vänlig citera den inte utan sammanhang.

Allt jag försöker säga är att ingen har något att tjäna på att vi suckar, himlar med ögonen och säger "karlar" eller "fruntimmer". Är någon en idiot så är hen en idiot. Är någon underbar så är hen underbar. Oftast är vi lite av båda. Kan det inte få räcka så? I alla fall när vi pratar med varandra. Lämna generaliseringarna till teorier och modeller.

Håkan Norberg

Håkan skriver och filmar, pratar och springer, äter och dricker. Ibland för att han måste, ofta för att han vill.

Mer läsning

Annons