Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Nödsituation på väg till Canarias

Annons

Planet skulle lyfta kl. 16.00 från Sundsvall men var en timme försenat.

Även maten ombord var försenad. En viss irritation spred sig i planet allteftersom väntan blev längre och längre. Nu var frågan: gå på toa före eller efter maten? Jag kom ihåg min mors ord innan vi skulle gå någonstans: Du har väl varit på toa nu innan vi går? Orden föreföll märkligt aktuella just nu. Kanske skulle man passa på... Jag bestämde mig och ålade förbi två medpassagerare ut i korridoren och raden av köande människor. Då hördes plötsligt kabinchefens genom­trängande röst: Vi befinner oss i ett turbulent område. Var vänlig och återvänd till era platser och sätt på er säkerhetsbältena! Det var bara att krångla sig tillbaka till fönsterplatsen igen.

Det var nu som ordduellen mellan mannen i hjärnan och mig började.

”Egentligen behöver jag inte alls gå på toa,” började jag. ”Det gör du visst”, genmälde genast den grå eminensen och fortsatte: ”Känn efter ordentligt.” Jag vågade inte känna efter utan tänkte att jag nog skulle klara mig ända fram till resmålet. En film startade på monitorerna. Va bra! Nu fick jag någonting att koncentrera mig på. Men efter ett tag hade turbulensen försvunnit och skylten med säkerhetsbältena slocknat och en ny toakö började snabbt bildas. Bäst att passa på! Snabbt tog jag mig fram till mittgången och hamnade i kön.

”Ha-ha, vad var det jag sa!” hördes rösten hånfullt. ”Du har nu plats nummer tre i kön och du klarar inte det här!” Jag fix­erade blicken på toadörren där framme och såg den som ljuset i tunneln. Bara två personer före mig nu. Då hördes återigen kabinchefens röst:

”Vi ska nu servera en härlig lunch. Var vänlig lämna gången fri och återgå till era platser.”

Lunch? Skulle man våga dricka någonting då? Men det här har jag ju gjort hundra gånger. Klart att jag klara det. Efter den långa väntan smakade maten bra. Nu gällde det att komma in i kön igen. Så fort mittgången var tom rusade jag upp och tog en plats. Återigen hördes högtalarrösten: Vi går nu ner för mellanlandning i Santiago di Compostella för tankning och byte av besättning. Var vänlig återgå till era platser och spänn fast er. Neej inte igen! Joo då. Det var bara att krångla sig tillbaka till min plats. Genast hördes den hånfulla rösten:

”Du kommer inte att klara det här.” Men vad ska jag göra då? undrade jag hjälplöst. ”Kissa på dig, gubbe!” Vaa? Jag började tänka på hur det skulle kännas. Först varmt och skönt, men sedan ... Då blev jag förbannad och tänkte att det här ska jag klara. Strax tog planet mark.

Bältesskyltarna släcktes och jag rusade fram till toan. Snabbt in och snart porlade den klargula vätskan ner i toan. Jag riktade mig till mannen i hjärnan och sa:

”Där fick du – pissa på dig själv du! Göbbe!”

Mer läsning

Annons