Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Olikheterna gör oss unika och ger existensen mening

/

Annons

Jag jobbar mitt ”nine-to-five” i en av Stockholms största gallerior. Den ligger i en av Stockholms mest invandrartäta förorter. Av mig handlar turkarna från Kista, syrianerna från Södertälje, somalierna från Akalla, svennarna från Hagalund och chilenarna från Sollentuna, och en mix av många andra. I min galleria speglas olika kulturer, med olika religioner, från olika bakgrund, med olika levnadssätt.

Vissa dagar vill jag bara somna om, som när jag för tredje gången förklarat något på svenska, engelska och svengelska och min kund ändå inte förstår mig. Men inte för att personen i fråga inte förstår, snarare för att jag inte kan göra mig förstådd. För det är så jag väljer att se det, för det är så man kan välja att se det, i ett mångkulturellt land som Sverige.

Man kan också välja att se de som invandrat och/eller flytt till Sverige som ett samhällsproblem, eller så kan man se dem som en vinst. Jag väljer att se dem som en vinst, och jag inte ser några som helst nackdelar med att låta människor invandra samt att hjälpa folk som flyr från krig och misär. Jag ser inte heller några nackdelar med att låta människan fritt få välja var människan önskar att bo och leva och jag ser inga nackdelar med att hjälpa folk som behöver hjälp.

Men alla väljer inte att se det så och jag vore en hycklare om jag sa att det inte fanns ett vi och dem. För det gör det. Men även där kan man välja hur man vill se det. Jag tänker välja att se vi, som i vi som inte gör skillnad på folk utifrån var de kommer ifrån eller hur de ser ut, och dem som i de som gör det. Man kan, bör och måste faktiskt välja hur man vill se på livet och samhället vi lever i. Jag väljer att se problemen för vad de är. Det finns problem som invandringen medför, ett påtagligt exempel är språket, det är svårt för våra nya invånare att förstå oss. Det är svårt – för dem. För så simpelt är det.

Problemet är inte att folk kommer hit, problemet är hur vi väljer att bemöta det. Och varsågod att kalla mig naiv och säg att vi snart inte har plats för fler människor, för den har man ju aldrig hört förut. Det är tydligt att de som argumenterar som så, aldrig har besökt Norrland.

Men tillbaka till vinsten. På två år i min galleria har jag lärt mig så enormt mycket. Jag har lärt mig att säga hej på arabiska, somaliska, persiska och serbiska, jag har lärt mig att kommunicera bättre och på olika sätt, jag har lärt mig att bli mer kreativ, att ha mer tålamod och förståelse.

Jag har lärt mig mer om mig själv, om andra kulturer, andra religioner, om Ramadan och fredagsbön och om samhället vi lever i. Jag blir en bättre människa tack vare kombinationen av människor jag möter, och allt detta helt gratis av att bara gå till jobbet. Och allt är ju trots allt relativt, även vi människor. Lång är bara lång i jämförelse med kort. God är bara god i jämförelse med ond. Utan de olika människorna runt omkring en, blir den egna existensen meningslös. Olikheterna gör oss unika och det, ger existensen mening.

Deniz Fryksell

Reppar Kista Galleria på heltid.

Mer läsning

Annons