Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Om blickar kunde våldta ...

/

Annons

Låt mig berätta en liten episod som utspelade sig häromdagen. Jag befinner mig på gymmet när någon slumpmässig snubbe liksom helt oblygt klär av mig med blicken, något som jag kan tillägga inte är helt ovanligt. Och alla kvinnor vet med all sannolikhet exakt vilken typ av blick jag menar, igenkänningsfaktorn är en miljards triljon. Addera också att han plutade lite äckligt med sina läppar mot mig. Jag har hett temperament och låg bullshit-tolerans men håller mig kall och ger honom en blick som säger att jag inte är intresserad, en blick som egentligen betyder att om dina smutsiga ögon antastar mig med blicken en gång till ska jag slå dig så djävla hårt i magen att du kissar blod i två veckor. Brutalt kan man ju tycka, men faktum är att jag inte kan låta bli att undra hur samhället skulle se ut om män som behandlar kvinnor som sexobjekt faktiskt fick ta konsekvenser för det. 

Hur som haver, det är han som är offret i den här historien, för stackarn klarade ju inte mer än tio minuter innan han måste äckla sig igen. En blick till och den här gånger slickar han sina läppar. Den här gången har jag brunnit av innan han ens hunnit dra tillbaka den där lilla tungan in i käften. Om blickar kunde våldta ... Ja, då skulle jag och många kvinnor och flickor med mig inte kunna räkna gångerna på våra båda händer. Jag får ofta höra klyschan om att inte alla män våldtar, antastar, kränker, behandlar som sexobjekt och tar sig friheter. Men ta mig fan varenda kvinna, blir våldtagen, antastad eller kränkt och objektifierad. Så, förvisso kanske inte alla män. Men alla kvinnor. 

Men vet ni vad det absolut äckligaste är? Det är när jag efter att ha skällt ut kukhuvudet efter noter kommer på mig själv med att hitta ursäkter. I mitt huvud ursäktar jag honom med ihåliga bortförklaringar som att han kanske tycker att jag är fin och att det kanske var på skoj och överreagerade jag kanske, helt enligt patriarkatets alla regler. Jag ger honom rätten att äckla sig över mig och jag lägger skulden på mig själv. För det är så samhället har fostrat mig. Från min lågstadielärare som sa att de där pojkarna nog är förtjust i mig och att pojkar är sådär mot flickor för att de inte är lika mogna som oss. De där pojkarna som retades tills man ville gråta. Till högstadiet när man alltid fick hålla koll på sina aspackade tjejpolare så att inte några killkompisar skulle gruppvåldta dem. Till att jag sitter och ursäktar den hundrafemtioelfte snubben som behandlar mig som ett sexobjekt. 

Avslutningsvis vill jag berätta att jag är ett praktexempel på en sådan som patriarkatet menar ber om det. Och jag råder alla kvinnor till att vara det. Vet ni varför? För att jag vägrar att anpassa mig. Och jag svär på allt i mitt ägo att jag aldrig någonsin ska göra det – anpassa min sexighet utifrån samhällets vidriga behov av att förtrycka, objektifiera och våldta. 

Deniz Fryksell

Född och uppvuxen i I-landet Sverige, där regeringen ger män rätt till att kränka, antasta och våldta kvinnor. 

d.fryksell@gmail.com

Tidigare krönikor:

Är det duktigt att bränna ut sig?

Är det så konstigt att man vill isolera sig från mänskligheten?

Snipp snapp snut, så var smekmånaden slut

Varför är det socialt accepterat att begå brott bakom ratten?

Mer läsning

Annons