Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Övergödd sjö kan ta tusen år att restaurera

Det kan ta många hundra år att restaurera övergödda sjöar som var friska för bara 50—60 år sedan.
Varningen kommer från en amerikansk forskare som studerat effekterna av ett mångårigt fosforläckage till en sjö i Wisconsins jordbruksbygder.

Annons
Sjön Mendota nära staden Madison har på bara något halvsekel förvandlats från en klar och ren dricksvattenreservoar till en grumlig och igenväxt insjö.
Sötvattenforskaren Stephen Carpenter vid Wisconsin-Madisonuniversitetet, en av världens ledande auktoriteter på området, varnar i en studie för de långsiktiga konsekvenserna. Resultaten publiceras i tidskriften Proceedings of the national academy of sciences (Pnas).
Enligt Carpenter kommer den fosfor som i decennier läckt ut från kringliggande jordbruksmarker och stadsbebyggelse och lagrats i sjöns bottensediment sannolikt att vara en källa till allvarliga kroniska miljöproblem under många hundra år.

Syrebrist och giftalger
Studien visar att den främsta källan till övergödningen är användningen av fosforrika gödselmedel i det storskaliga jordbruket. Näringsläckaget har lett till att sjön växt igen. Den har drabbats av syrebrist, fiskdöd och giftalger.
Omkring 80 procent av fosformängderna vid Mendotasjön är enligt studien fortfarande bundna i den bördiga jorden och på sjöbotten.
 Enorma mängder fosfor har alltså ännu inte nått sjön och övergödningen kommer att fortsätta i hundratals år, säger Stephen Carpenter.
 Om resultaten stämmer, och det tror jag, kommer läget att bli betydligt värre än i dag, säger han. Den fosfor som frigörs från mark och bottensediment kommer förr eller senare att slå ännu hårdare mot sjöns ekosystem.

30 generationer
Enligt hans simulerade datormodeller kan det alltså dröja åtskilliga hundra år, ibland upp till omkring tusen år, innan fosforhalterna i bottensedimenten sjunkit så mycket att en övergödd sjö kan tillfriskna.
Studien illustrerar tydligt hur utsläpp som människan orsakat under bara ett halvsekel kan vålla så allvarliga skador på ekosystemet att de kan ta över 30 generationer att reparera, om det ens är möjligt.
Carpenter anser att resultatet generellt kan överföras till sjöar i samma situation världen över. Om inget görs finns risk för att det marina livet slås ut helt, det kan hända även om fosfortillförseln skulle strypas i morgon, varnar han.
När det gäller Mendotasjön är läget sådant att även ett litet näringstillskott kan tippa över ekosystemet till ett tillstånd som kan bli mycket svårt att ta sig ur.

Går att vända
Situationen behöver dock inte vara helt hopplös. Studien visar också att det går att vända utvecklingen om jordbruksmetoder och markanvändning förändras radikalt.
Då krävs en kraftigt minskad fosforgödsling, åtgärder för att stoppa markerosion, våtmarksfällor och rejält tilltagna kantzoner som bromsar upp fosforns väg från åkrar till omgivande vatten.
Barbro Ulen vid Centrum för uthålligt lantbruk vid SLU i Uppsala forskar om fosforläckage från jordbruksmark. Hon är inte lika pessimistisk som Stephen Carpenter.
 Men att det tar tid, det ska man inte sticka under stol med. Det varierar från sjö till sjö men att det tar generationer det är klart, säger hon.

Var sjätte sjö
Sverige har gott om övergödda sjöar, framför allt i Syd- och Mellansveriges jordbruksbygder. Av Sveriges 90 000 sjöar är mer än var sjätte övergödd och syrefattig, bland dem Mälaren och Hjälmaren. De riktigt allvarliga övergödnings- och syrebristproblemen är dock koncentrerade till ett mindre antal sjöar och vikar.
I den kraftigt övergödda Ringsjön i Skåne har lyckade försök gjorts att fiska ut skräpfisk. Ett annat sätt är att få in slingerväxter som tar upp fosforn på botten av grunda jordbrukssjöar. Aluminiumfällning är en annan metod som testats både i USA och Sverige, med ganska goda resultat.
Sverige har i dag regler om djurtäthet, ett högsta antal djur per areal, regler om kantzoner vid åkrarna och våtmarksprojekt för att hejda näringsläckaget.
Fosforläckaget till Östersjön, 700 ton om året, är trots minskad fosforgödsling och minskade utsläpp från reningsverk lika stort i dag som för 30 år sedan. Fosforn frigörs så långsamt att det tar mycket lång tid innan transporten till havet hejdas.

Mer läsning

Annons