Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Passa er för finsk tango i Stockholms nattliv

Annons

Ni fyra personer som läser den här ­krönikan någorlunda regelbundet har kanske snappat upp att jag flyttat. Jag bor i samma stad som kungen numera. Och med kungen menar jag kungen.

Reflektioner. Stockholm har blivit kallt

– pundarna fryser så de skakar.

Jag såg på sociala medier att Sundsvall hade bitits av en första frost. Det är en fråga om ­dagar innan den även är här.

Nittio procent av min, minst sagt begränsade, flyttgarderob blir därmed daterad och det enda positiva är väl egentligen att en okontrollerbar kavajperversion får löpa fritt. Inget plagg är så fulländat under tvåveckorsperioden då september inte var vad den är. Årstider in limbo. Det råder samma temperaturskillnader morgon kontra dag, på Venus som på Kungsholmen just nu.

I övrigt då. Jag och min kompis Liston försökte rulla lite hatt för någon helg sedan. Av alla gudsförgätna ställen i världen valde vi att gå

på Stureplan. Eller vi försökte gå på Stureplan i ­alla fall. Vi kom aldrig in. Någonstans. Jag har varit där ganska många gånger förr och aldrig blivit imponerad men omständigheterna förde oss i varje fall dit den här kvällen.

Den här gången hade norra halvklotets ­ocharmigaste vakter bestämt sig att kusinerna från landet minsann inte skulle släppas in i salongerna. Tydligen var vi för fulla.

Fadde Darwichs-klonerna har inte varit på ­Svenssons tydligen. Toleransnivån är lite annorlunda så att säga. Killen på ­Sturehof kollade på mig som om jag nyss klivit ur en taxi ifrån ett finskt bröllop 1922, och då var jag på riktigt (mamma), rätt städad.

– Du ser lite berusad ut.

– Jag är berusad. Jag ska ju på krogen.

– Du är välkommen en annan kväll.

– Skämtar du med mig?

Det gjorde han inte. Min kompis Liston hade fått grönt ljus av sin vakt men det gjorde ju föga när charmtrollet framför mig verkade vara ­sekunder från att ringa Säpo. No go alltså.

Vi tröttnade på att forslas runt som boskap ­efter detta och tog en taxi till Imperiet på ­Södermalm. Där släppte de gladeligen in oss och vi fick säkert 20 friska minuter därinne ­innan stället stängde. Klockan var fem. Closing ­time. Nattlivet i Stockholm är en vals för satan men det går att lära sig stegen. Lyssna på ­takten och försök att inte ramla in i en finsk tango så löser det sig.

Bostadsmarknaden här nere är som ­bekant lika förlåtande som kissnödiga ­Östermalmsvakter (förlåt, entrévärdar).

Det verkar emellertid lösa sig, och vill det sig väl hamnar jag vad det verkar i Hornstull. ­Krunegårdland, nära och bra till Debaser Strand. Där får alla komma in.

Mer läsning

Annons