Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Poirot och det stora bussmysteriet

/

Annons

Om deckardrottningen Agatha Christie varit verksam i dag, hade hon kunnat få ett exotiskt uppslag genom att låta Hercule Poirot resa från Navet till Bergsåker.

Titeln är given: "Mysteriet med linje 1", och storyn skulle kunna börja med att mästerdetektiven, allt mer förbryllad, trevar efter fickuret i västen och kisar mot kollektivbron.

Hercule insåg att hans uppdragsgivare inte överdrivit. Bussar, i likhet med denna representant för kollektivtrafiken, kunde onekligen försvinna spårlöst. Muttrande kommentarer från medresenärer runt omkring honom, även om Poirots kunskaper i skandinaviska språk var minst sagt begränsad, underströk med all önskvärd tydlighet att denna företeelse ingalunda antog formen av ett nytt, tidigare okänt fenomen, utan att det var ett dagligt uppstående mysterium som, att döma av det lätt gutturala muttrandet som gradvis steg i hans öron, snart skulle kunna skapa ett parisiskt uppror bland dessa normalt sävliga, tålmodiga nordbor. 

Poirot, som låtit sig transporteras via allmänna färdmedel på Kontintenten, och på så fjärran platser som Kairo, Egypten, kunde livligt hålla med om att enda poängen med en upprättad turlista var att den, i rimlighetens namn, även upprätthölls. Något, hade Hercule redan insett, måste vara fruktansvärt galet...

Problemet, kära läsare, är förstås att inte ens mästerdetektiven skulle kunna knäcka mysteriet med linje 1, eftersom de ansvariga skulle skylla från sig på ett sätt som till slut skulle få en normalt samlad, kyligt kalkylerande Hercule Poirot att börja slita i sina glesnande hårtestar i ren frustration.

Ni läste att resenärernas klagomål på busstrafiken i Sundsvallsområdet nu nått rekordmässiga nivåer, med över 100 klagomål under januari. Chansen för många att ta sig till jobbet i tid, vare sig det är från Bergsåker, Alnö eller andra områden, verkar på sin höjd vara fifty-fifty, och medborgare med minsta anlag för klaustrofobi må rysa när de hör om bussar så överfulla att sardinerna i en oöppnad burk Kung Gustafs lättrökta har större personlig rörelsefrihet.

Lägg till rapporter om otrevliga, tok-gasande chaufförer, och den lokala kollektivtrafiken framstår som ett slags halvanarkistiskt Bröderna Marx-upplägg, minus humorn.

Krönikör Nygren har i en tidigare betraktelse heligt svurit på att aldrig mer utsätta sig för en bussjävel i Sundsvall, och klagomålen som presenterades i bladet i veckan har ytterligare stärkt honom i övertygelsen att kollektivtrafiken, av både Din tur och Nobina, sköts med förbluffande inkompetens.

Hercule Poirot skulle frustrerat badda en sidennäsduk mot pannan, och utbrista:

"C'est incroyable...!"

Mer läsning

Annons