Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Reklammakarna gör inte någon bra reklam för sig själva

Annons

Att se på tv i dessa dagar kan vara rena rama golgatan.

Jag tänker då inte främst på alla program som flimrar förbi där det mesta verkar gå ut på att vi ska laga mat eller se på andra som tävlar i att laga mat – något som i förlängningen bara leder till att man sitter och blir hungrig och tvingas in i kylskåpet för att leta sig en burk fiskbullar, tomatsoppa eller vad som man nu kan hitta där.

Nej, det kanske mest plågsamma med tv-stirrandet är den reklam som vi översköljs av.

Alla dessa budskap som väller fram och ska få oss att köpa bilar, resor och tandkräm, eller något annat av livets nödtorft som man tidigare inte var helt övertygad om att man behövde.

Inget fel i det, det är ju så här marknaden ser ut. Konsumera mera. Få vitare tänder, få lyckligare barn med rätt blöja, åk snabbare bilar eller se till att din skitiga tvätt blir ren igen.

Men vad som får mig att i full panik leta efter fjärrkontrollen i tv-fåtöljen är den usla reklam som matar på över oss, sådan som stundtals får mig att plocka fram skämskuddarna mer frekvent än under en vanlig fotbollslandskamp med Sverige inblandat.

Det känns som att reklammakarna går på syra då man ser alla hallucinogena budskap med giraffer, regnbågar och fluffiga moln som fångas med snören eller vad det nu är för en tripp som de bjuder på.

Jag kommer på mig själv med att sitta och göra mentala noteringar om att vissa saker ska jag aldrig köpa, inte ens under pistolhot. Detta enbart för att de inte kan pådyvla mig deras budskap på ett estetiskt tilltalande, eller åtminstone roligt, sätt.

Hur svårt kan det vara egentligen?

In med några kattungar så borde ju saken vara klar.

Funkar inte det går det väl alltid att hitta en paradisö med kristallklart vatten. Låt några modeller stå där och handskrubba sin tvätt på lämplig tvättbräda samtidigt som de borstar tänderna medan barnet kommer körande i en stor SUV med fullt bredställ och den vita sanden sprutande.

Hur svårt ska det behöva vara?

Jag lovar genast att handla. Eller åtminstone att titta på reklamen och det borde väl vara en liten vinst bara det?

Om reklammakarna nu dessutom kunde se till att göra lite bra matreklam mellan varven så kanske man kan se till att ha kylen laddad med lite bättre godsaker nästa gång som det börjar rycka i lilla krävan av att ha sett ett matprogram för mycket.

Det ska väl ändå inte behöva vara så svårt?

 

Stefan Nordvall

Som anser att Levis reklam från 1988 är den bästa som gjorts

Mer läsning

Annons