Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Säg inte att barn är meningen med livet

Annons

Jag börjar komma upp i den åldern då allt fler vänner och andra jämnåriga bekanta börjar avla av sig. Allt fler ultraljudsbilder poppar upp i mitt flöde på Facebook. Jag får lite myskänsla, för det är något magiskt med graviditeter, bebisar är enligt min mening den renaste form av kärlek. Personligen är jag dock bokstavligt talat precis på väg att göra karriär. I skrivande stund ska jag om knappt tio timmar kliva på en ny tjänst och är taggad till tänderna över detta. Med andra ord ligger befruktsamheten på hyllan för mig. Har du förresten jobbat en löningslördag i en av Stockholms största gallerior, dit folk (läs: föräldrar) åker för att mellan 10 och 21 släppa sina ungar som likt stackars kalvar på grönbete löper fullkomligt djävla amok? Inte? Där har du ett bombsäkert preventivmedel ett bra tag framöver. 

Hur som helst, något som jag fått höra mer än en handfull gånger av nyblivna päron men även av veteraner, är att barn är meningen med livet. Jag kan inte låta bli att känna mig illa till mods när man säger så. "Barn är meningen med livet", som att livet är ett och lika för alla. Ditt liv är ett liv och mitt liv är ett liv och att DU säger vad som är meningen med MITT liv känns både olustigt och ologiskt. Jag vill ha barn i framtiden, gärna ett par stycken, och jag kan förstå att man känner så – att ens barn är meningen med ens liv, och jag kommer med all sannolikhet att känna detsamma om och när jag får egna avkommor. Men meningen med det egna livet är den enskilda individens rättighet att besluta. 

Men för att knäcka min nöt ska jag förtydliga varför. Låt oss leka med tanken lite, scenario ett är att vi har en person som aktivt valt att inte skaffa barn, det finns flera anledningar till att många väljer att inte göra det, denne kommer då med största sannolikhet att få möta opponenter som likt åsiktsmaskiner liksom bara pepprar ut sina egna värderingar om andras sätt att leva. Och som grädden på det svettiga moset kommer någon och hävdar att dennes liv är meningslöst. 

Vi leker vidare, scenario två är en person som av någon anledning inte kan skaffa barn. Man kanske inte kan för att ens kropp helt enkelt inte kan eller så kanske man inte kan för att man har ett hinder som gör att man inte kan ta hand om ett barn så som man önskar att göra. Så kommer någon och säger att, "barn är ju minsann meningen med livet". Och om barn är meningen med livet är ett liv utan barn meningslöst. 

Avslutningsvis tänker jag, att den som menar att ett enskilt sätt att leva är det enda sättet att ge livet mening, är mycket, mycket småsint. 

Tidigare krönikor:

Den som älskar mest är en stackars jävel

Det finns två läger i samhället – de radikala och mellanmjölken

Frågan är inte varför jag blev vegetarian, frågan är varför du INTE är det

Är kriterierna för att jobba som dörrvakt att man ska vara en översittare?

Deniz Fryksell

Vet inte vad meningen med livet är ännu men vägrar tro att jag sattes på jorden för att betala räkningar och sen dö. 

d.fryksell@gmail.com

Mer läsning

Annons