Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Samma visa i år igen – kräftor eller surströmming?

Annons

Augusti. Sista sommarmånaden. Slut på semestrarna. Mörkare på kvällarna. Kallare på nätterna. Sista baden i sjöar och hav. Jobb- och skolstarter. Uppbrott eller början på något nytt.

De här brytningstiderna är känsliga saker – och eftersom jag tillhör kategorin människor som föredrar vår och sommar före höst och vinter och som inte sällan känner både oro och vemod när träden börjar skifta färg så borde jag nog tycka ganska illa om augusti.

Men det gör jag konstigt nog inte.

Tvärt om, jag tycker att augusti är en av årets bästa månader, med marknader, fotbollsmatcher i behaglig temperatur på bra planer (utanför stan är ju naturgräs fortfarande det förhärskande underlaget), Sundsvall Open Trot, lysnätter och trivsamma kräftkalas eller surströmmingsskivor.

Hmmm. Kräftor eller "suringar"?

Vilket är godast? Och på vilken fest mår man som allra bäst?

Samma visa år efter år. Det känns liksom omöjligt att gradera dessa kulinariska höjdare, för till skillnad mot en del av er andra skulle jag inte vilja vara utan vare sig det ena eller det andra.

När det gäller kräftor är det dock i förstone havskräftor som gäller för undertecknad med familj. Åren på västkusten har satt sina spår. Lerhummern är ju både större och saltare än sina kollegor från insjöar och vattendrag i Turkiet, amerikanska södern, Kina eller här hemma i Sverige.

Men om vi lämnar inkräktaren från andra sidan Atlanten (styggingen som hotat den svenska flodkräftan av utrotning) därhän, så är det ju något visst med vår litet mindre och mörkare variant, som var så vanlig under min uppväxt och som jag också varit med om att fiska i det gamla kräfteldoradot längs Ljungans stränder nära Alby i västra Medelpad.

En "gammelmoster" och hennes man hade tillgång till en strandbit i Albytrakten, där vi vittjade burar, lyste och kollade på djuren som rör sig så underligt i sin kräftgång i sidled och bakåt ...

... och hemma i Ljusdal, där det var långa köer inför släppet och tilldelningen av fiskerättigheterna inför kräftpremiärerna på 1960- och 70-talet.

Jag får väl också medge att dessa kräftor är vida överlägsna allt vad frysta och importerade sorter heter i fråga om smak.

Med en god paj, vitt bröd och sen lagom stark ost är en kräftfest svårslaget.

Å andra sidan är en nyrensad romfylld surströmming tillsammans med kokpärer, tunnbröd, litet lök och gärna en klick craime-freche en delikatess,

Lukten stör mig mindre och mindre för varje år som går och tillbehören för min del är desamma. Ett ljust öl och så "en lille en" till det. Gärna kryddat till kräftorna, medan en klar kan vara att föredra till suringen.

Ja, jag säger då det. Sköna augusti. Och vad skönt att slippa välja – kräftor eller surströmming.

Tidigare krönikor:

Regn och blåst spelar ingen roll när Thor Modéen erbjuder Härliga tider – jo, jag menar det!

EM över – vad ska vi då samlas kring?

Tänk om ljuset och värmen kunde gå hand i hand

När kommer nästa våg av pojkar med namn som Roland?

Ingen kommer undan politiken – och så har det alltid varit

Roland Engström

Administrativ redaktionschef som fortfarande tycker om det mesta.

Mer läsning

Annons