Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Sången till livet kommer alltid att fortgå

/

Annons

Sköna maj välkommen till vår bygd igen. Nytt spirande liv. Det spritter väl kanske inte i min gamla kropp, men det finns trots allt en förunderlig magi i ordet maj och vår och något som lockar och drar. Och ljuset – det livgivande.

På radion sjunger en tenor om Sången till livet, den dramatiska sången ur operan Tosca. Strax efteråt faller han för försåtliga kulor.

En liten kinesisk flicka har just sett dagens ljus i huset där jag bor. Förhoppningsvis väntar en bättre framtid här i Sverige än i Kina där man enligt föräldrarna måste muta sig genom livet för att barnen ska få en dräglig tillvaro.

I tidningen läser man om tusentals döda efter jordbävningen i Nepal. På Medelhavet drunknar människor i hundratal till följd av människosmugglares cyniska utnyttjande av förtvivlade och desperata flyktingar. Vi gnäller över en kylig vår, men våra hus och våra liv slås inte i spillror av det.

Om 200 år kommer man kanske att läsa i historieböckerna om de stora folkvandringarna och flyktingströmmarna på 2000-talet. Till skillnad mot de stora folkförflyttningarna på medeltiden kommer det att finnas oändligt med dokumentation från vår tidsepok. Från hunnernas och frankernas och germanernas härjningar runt 400-500 talet finns inga skriftliga bevis utan det är genom geologiska fynd som vi har kunnat förstå vår historia.

Vart jag vill komma? Jo, jag tror att vi befinner oss mitt i ett gigantiskt historiskt skede, och då är det alltid svårt att överblicka vad som egentligen händer. Och mitt i allt detta går jag ut i skogen och plockar vitsippor för det har jag alltid gjort på vårkanten. Där blommorna växte i min barndoms skog är det nu asfalterat och bebyggt, och ingenting är sig likt. Dagens skog där jag bott i många år har skövlats av stormar och andra marodörer, men där växer i alla fall fortfarande blå-och vitsippor. Ryktet säger dock att man planerar bostäder där så snart är de blåsipporna också borta. Liksom det romerska riket gick under på medeltiden tror jag att den dekadenta västvärldens saga snart är all. Men då lever varken du eller jag eller våra barnbarnsbarn. Det gäller att plocka blommorna medan tid är.

Jordgloben som vi barn köpte som present till vår far 1950 är i stora delar inaktuell i dag. Både Europa, Asien och Afrika har möblerats om. Den där jordgloben har jag i min ägo, den fungerar som en lampa, och glödlampan har suttit där i 65 år och fungerar fortfarande! Jag försöker hitta någon symbolik i detta, det inre ljuset finns kvar även om de yttre förutsättningarna har ändrats.

Vem vet, den lilla nyfödda kinesiskan kanske kommer att tillhöra vinnarna i framtiden. Sången till livet kommer alltid att fortgå eftersom vi människor trots allt hyllar livet även om det ibland är hemskt och sorgligt och farofyllt – men också alldeles alldeles underbart.

Lisa Lindström

En äkta skandinav i den norrländska ­förskingringen

Mer läsning

Annons