Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Sexualiteten är en rättighet

Annons

Hur jävla svårt kan det vara?

Man är sexuell. Punkt. Homo, hetero, trans, vad spelar det för roll? Jag blir så trött. Så förbannat trött på att Jonas Gardell ens ska behöva skriva en fantastisk text (kolla Facebook) som svar till de 22 patetiska, inskränkta, livrädda och maktlystna så kallade pastorerna som i något sorts sjukt manifest förklätt till debattartikel hävdade att homosexuella inte kommer till himlen. Eller om det var paradiset.

Finns paradiset? Ingen vet. Men vi vet en sak: sexualiteten är inget man styr över, den är något man har, någon man är. Varför håller de på? Vad är de ute efter? Vad är det alla ni därute som skämtar om bögar och flator och släpper homofoba kommentarer till höger och vänster är ute efter? Har ni behov av att sätta er själva på en piedestal som någon slags norm? Varför?

Vad är det som är så skrämmande med att alla inte är precis som ni?

Är det bara okunnighet? En sorts bekvämlighet? Ja, men så var det när jag växte upp, då fick man skämta om bögar och säga negerbollar, varför skulle jag inte få det nu? Jag säger vad jag vill.

Nej, det får du inte. Du ska visa dina medmänniskor respekt. Inte för att komma till paradiset utan för att det är din förbannade plikt att vara en så god människa som möjligt.

Nej, det ska du inte. Kanske i din egen lilla bakgård i dag, men utrymmet krymper och så småningom är sådana som du borta och världen en ännu bättre plats att vistas i än i dag. Det beror på att med varje generation unga tar mänskligheten ett steg framåt, genom sin nyfikenhet och sitt ifrågasättande av sanningar slår de hål på myter och fördomar som generationen före kanske inte födde men inte hade kunskap/utbildning/mod nog att syna.

Det är alltid de unga som räddar världen.

Det kanske är dumt att skälla. Ilska föder ilska. Så snälla ni, jag ber er, från djupet av mitt hjärta: varför döma någon som aldrig gjort er illa? Bara för att ni inte förstår, bara för att ni inte är som dem.

Det behöver ni inte vara. Ni behöver inte ens förstå, bara acceptera.

Vi lever bara en kort liten stund på den här jorden, varför lägga energi på fördomar, rädsla och hat? När vi borde älska våra medmänniskor som de är, när det är alla vi tillsammans som gör världen vacker.

Lyssna inåt. Vad är det som gör att ni känner som ni känner? Är det rimligt? Går det att tänka annorlunda? Vad skulle det egentligen kosta? Och vad skulle det kunna ge?

I dag vet vi alla. Det finns inga ursäkter längre. Vi är människor och vi kan älska. Det är ett mirakel. Vem vi älskar eller älskar med beror på vilka vi är, vem vi föddes som. Det är en del av vår personlighet, en egenskap på samma sätt som om jag är höger- eller vänsterhänt, kort eller lång. Man bara är. Som man är.

Det är en rättighet, inget privilegium. Fatta det. Vem är du att säga att den jag är inte duger?

Mer läsning

Annons