Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Solsjenitsyns kurir begick tjänstefel

Publicistklubbens ordförande Stig Fredrikson lämnade journalistrollen och blev hemlig kurir åt Sovjetstatens fiende nummer 1, författaren Alexander Solsjenitsyn. Han fick inte ens ett scoop i utbyte. - Jag ångrar inget, säger Stig Fredrikson.

Annons
I dag är han utrikeskommentator på Aktuellt. Första utrikesjobbet var som
Moskvakorrespondent för TT i början på 1970-talet.
Kalla kriget stod på sin höjdpunkt. KGB kontrollerade allt och alla.
Det var i den miljön Stig Fredrikson kom att möta Alexander Solsjenitsyn
som kontroversiellt hade fått Nobelpriset i litteratur 1970 men inte vågade
åka och hämta priset i Stockholm av risken att inte få komma tillbaka till
fru och barn i hemlandet igen.
Kontakten gick via TT: s utrikeschef Hans Björkegren som hade översatt
Solsjenitsyns En dag i Ivan Denisovitjs liv. Senare böcker översattes av
Sven Vallmark i Härnösand.
Första uppdraget var att smuggla ut Nobeltalet som Solsjenitsyn aldrig fick
hålla.
- Jag trädde ut ur rollen som journalist. Varför vet jag inte. Men det var
oerhört spännande att få vara med om och jag hade en pliktkänsla. Jag
tyckte att han hade demokratisk rätt att få kommunicera med omvärlden.
- Talet var på film, i nio små negativ. Jag stoppade in dem i plast i en
tub för huvudvärkstabletter. Tuben stoppade jag i en transistorradio där
batterierna skulle sitta. Den passade precis. Sen tog jag tåget till
Helsingfors med radion i väskan. Allt gick bra och jag kunde lämna över
talet till mina chefer, berättar Stig Fredrikson.
Talet när det senare gavs ut blev en världsnyhet. Stig Fredrikson fick
ingen credit alls.
Samma sak upprepades vid ett tjugotal nya möten med Solsjenitsyn i Moskva,
ofta i mörka gränder och alltid omgärdade av stort hemlighetsmakeri och
villospår för att dribbla bort KGB. Solsjenitsyn ägnade hela dagen åt att
byta mellan olika förortståg och tunnelbanor inför varje träff.
Uttalanden och utspel lämnade Stig Fredriksson oftast vidare till AP, UPI,
Reuters, New York Times eller Le Monde på plats i Moskva.
- Det blev ju en världsnyhet varje gång han öppnade munnen. En timme senare
kom jag med min version. KGB kunde inte spåra mig som källa.
- Jag gjorde aldrig något scoop på Solsjenitsyn. Det var egentligen ett
tjänstefel. Men då skulle jag ha blivit utvisad och hans kommunikationsväg
skulle klippas av. Jag tänkte att så här gjorde jag större nytta.
Alexander Solsjenitsyn landsförvisades sedermera 1974 i samband med att
hans Gulagarkipelagen publicerades i väst. Han flyttade tillbaka till
Ryssland igen 1994.
I dag ses 86-åringen som en gammalrysk nationalist som ropar efter en stark
ledare mot det dekadenta inflytandet utifrån. Stig Fredrikson besökte honom
under hösten.
- Jag gav honom min bok med en dedikation på ryska. Han tyckte det var bra
bilder i alla fall.
Just boken - "Alexanders kurir" - stod av naturliga skäl i centrum när Stig
Fredrikson nyligen besökte Publicistklubbens norra krets.
PK-ordföranden Stig Fredrikson vill slå ett slag för utrikesbevakningen. De
fasta korrarnas skara krymper och det blir färre och färre svenska ögon och
öron som återger vad som händer i världen.
Själv var han med på ett hörn och skapade världshistoria. Rätt eller fel?
Stig Fredrikson är i varje fall rörd över omdömet från Olle Stenholm, även
han gammal utrikeskorre och numera pressombudsman: "Ibland finns det saker
som är större än journalistiken".

Stig Fredrikson gäckade KGB som hemlig kurir åt Nobelprisvinnaren Alexander
Solsjenitsyn. Ett tjänstefel värt sitt pris, tycker han i dag som
ordförande i Publicistklubben.
Foto: Klas Leffler



Mer läsning

Annons