Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Sten lämnar brandkåren efter 38 år

Han är i fysiskt toppslag, hjärtat tickar som en ynglings, men Sten Kardell, 65, Jättendal, lämnar under våren sitt arbete i Nordanstigs deltidskår. —Jag kommer att sakna det. Kamratskapet har varit mycket bra. Och det finns en väldig kompetens med folk ur olika yrkesgrupper.

Annons
Som jordbrukare har Sten Kardell mycket ensamarbete. Arbetet i kåren har lett till många kontakter, inte bara med de övriga brandmännen utan även allmänheten.
Han skulle kunna fortsätta till 67-årsdagen men vill lämna över till yngre. Som orienterare i OK Nordanstig och Njurundaklubben Nivrena fick han i ungdomen en stark fysik och den har han underhållit.
Jag klarar mig faktiskt fysiskt bra mot de yngre i kåren, säger Sten Kardell som vid ett rullmattetest för ett par veckor sedan, som vanligt, höll sig kvar på mattan.
I kåren har han fyra söner med. Han har ofta tagit
deras, och andras, jourer.
En insats som han minns är den på tidigt 1980-tal han räddade Bergsjö kyrka från övertändning.
Tornet brann och det gällde att få upp en lucka till det för att kunna släcka. När vi från Jättendal kom fram hade Bergsjökåren närmast gett upp.
Sten Kardell klättrade i hettan upp på en invändig stege och lyckades trots röken hitta luckan. Den var säkrad med ett hänglås.
Jag hade en brandyxa med och fick upp luckan.
Väl nere från det höga uppdraget krävdes syrgas men Sten Kardell fick inga men och Bergsjö kyrka räddades.
En annan gång, även det i tidigt 1980-tal, simmade han ut till havs vid Rönnskär i Stocka för att bärga en person som var på väg att drunkna. Han dök efter vederbörande på sex meters djup och lyckades också med bärgningen. Det var dock för sent.
Som brandman gäller det inte att enbart rädda liv och byggnader. Det är i hög grad även att vara en psykolog för dem som chockas och lider.
Här har jag nog haft en fördel av att jag känner bygden och med den många människor, funderar Sten Kardell.
Mycket har hänt säkerhets- och utrustningsmässigt. En rökdykning i slutet på 1960-talet kunde vara ett ensamarbete med en mask med luftslang som andningshjälp.
Då var röken dock inte så giftig. Nya byggmateriel har gjort röken mycket lömskare.

Mer läsning

Annons