Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Strutsfarmen i Gerdal

/
  • Strutsarna har nitton kotor i halsen som kan böjas åt alla håll. I den platta näbben finns inga tänder men den kan nypas rejält.
  • Strutsar kan inte flyga men springa i en fart upp till 70 kilometer per timme. Benen är starka och de kan sparka om de blir stressade eller irriterade.
  • Ungtuppen på på ett år vet inte vad som väntar. De flesta djuren i den åldern slaktas av Niklas Persson hemma på gården. Köttet används framför allt i restaurangen.
  • Nej, det finns ingen skola där man kan lära sig att bli strutsfarmare. Mona och maken Niklas Persson har fått lära sig det mesta om strutsuppfödning själva.
  • Ett strutsägg innehåller tolv deciliter vätska. Det är ungefär lika mycket som 24 hönsägg. Äggen som inte kläcks används bland annat till bakning.
  • I butiken säljs olika sorters hantverk av strutsägg, olja, skinn och fjädrar. Fönsterlampan är gjord av ett ägg och får sin vackra färg genom att skalen är rosa invändigt.
  • Djuren är vana vid besökare och lägger sig ned för att vila en stund. Rasen kallas svartnackade strutsar och anses vara snälla och sällskapliga.
  • Den en och en halv vecka gamla strutskycklingen vacklar ut i hagen på ostadiga ben. När den föds väger den ett kilo och vid ett års ålder hundra kilo.

I Gerdal, söder om Örnsköldsvik kretsar hela livet runt strutsar. Man kan köpa konsthantverk och skönhetsprodukter tillverkade av struts i butiken, äta strutskött i restaurangen eller se de magnifika djuren ströva i sina hagar. Här har familjen Persson drivit strutsfarm i tio år.

Annons
Det är världens vackraste fåglar. De är trevliga, sällskapliga och förhållandevis lättskötta. Men visst krävs det både kunskap och känsla för uppfödningen. De får inte bli stessade för då blir allting fel.
Strutsfarmaren Niklas Persson skräder inte orden för att berömma djuren i beteshagarna. Det finns något urtidsaktigt över dem med sina långa halsar och stadiga ben. Och så är det. Strutsar, igelkottar och krokodiler är några av de äldsta djuren på jorden.
Snälla är de tills de blivit könsmogna vid två års ålder. Men sen gäller det att passa sig. En irriterad strutstupp sparkas rejält. Därav det dåliga ryktet att strutsar är farliga.
Men rasen vi har, svartnackade strutsar, är mindre i kroppen och milda i sinnet, säger Mona Persson.
Det har gått tio år sen familjen besökte djurparken i Östersund. Mona och Niklas Persson blev helt fascinerade. När de kom hem hade de bestämt sig. De ville satsa på strutsuppfödning.
Vi tog ett banklån och köpte tre strutsar. Då kostade de sextiotusen kronor styck. Men banken trodde på oss. Vi har lärt oss det mesta själva. Fast nog har vi gjort våra misstag.
De första åren bodde strutsarna i familjens lillstuga hemma på gården. Så fick Mona och Niklas köpa ett markområde i samma by. Efter ännu några år byggdes restaurangen som nu är inne på den fjärde säsongen.
Nu betar ett sextiotal strutsar i olika inhägnader. Små randiga kycklingar i en och de ettåriga ungdjuren i en annan. Två fullvuxna tuppar med fyra hönor ser till att hålla ägg-produktionen igång.
Vi lever på våra djur och kan hålla kostnaderna nere eftersom vi gör allt själva. Vi slaktar och styckar på gården. Köttet används i restaurangen och vi säljerl till privatpersoner. Så vill vi ha det. Det ska vara närproducerat och småskaligt.
I restaurangen serveras enbart maträtter av strutskött. På menyn finns strutsfilé, strutsbiff, rökt struts, strutspastej och strutssallad. En dessert-kaka är garnerad med en bild av en struts i marsipan.
Medan Niklas sköter djuren är Monas område hantverket. Kreativiteten flödar i smycken, dammvippor och lampor gjorda av strutsägg. Till och med oljan i fettet tas tillvara i salvor, tvålar, parfym och andra skönhetsprodukter.
Flera timmar innan anläggningen öppnat kommer de första besökarna och först sent på kvällen går de sista hem. Under sommarmånaderna är strutsfarmen öppen alla dagar och resten av året för beställningar. Och visst blir det intensivt.
I slutet av sommaren är jag trött på allt som har med strutsarna att göra. Då längtar jag efter att det ska bli höst och mera tid för att jobba med hantverket, säger Mona Persson.

Mer läsning

Annons