Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Styrka uppstår när svagheter klarnar

/

Annons

Helt fläckfri, skvalpande och glittrande. Från båten ser jag ut över havet. Delfiner som så samspelta leker i fullständigt busig harmoni. Perfekta vågor som porträtterar världen som bekymmerslös. En befriande känsla uppstår, att för en liten, liten stund endast se det vackra i vår värld. I den magiska stunden tittar jag ner och ser min egen blanka, något oklara, spegelbild. Jag tänker på grekiska Narcissus som blev förälskad i sin spegelbild när han såg den för första gången i en källa. Jag kan inte relatera. Jag kan inte förstå. Han föll aldrig för kärleken till någon annan människa, han blev förälskad i sig själv. En människas styrka bygger på insikten om dennes svagheter. Narcissus avsaknad av denna styrka skulle en dag bli hans fall. Vi lever i ett samhälle där kopiös mängd energi läggs på att bygga upp den perfekta fasaden. Där det anses fel att vara avskalad. Att klä av sanningen, visa dess nakna kropp och blotta dess brister är något som sällan görs. Konstant omges vi av ideal om hur det ultimata livet ska se ut. Förr var det medias hemska verk och orealistiska ideal. Nu är vi med och skulpterar upp illusioner av det perfekta. Illusioner som skapar press. Vi bör inte skämmas över de små söta skavanker som vi alla bär på. Det som gör oss mänskliga. Om vi blundar för bristerna och tittar bort så kan vi likt en struts med huvudet i sanden låtsas att de inte finns. Och visst, vi kan då leva i en felfri lögn. Inte bara utåt sett, utan även en lögn mot oss själva. Vi hämmar oss själva från att antingen acceptera bristerna och leva i harmoni med dessa och fokusera på allt vi har att vara tacksamma över eller så hämmar vi oss själva från vidare utveckling. Genom att inte se till våra egna brister kan vi inte jobba på dem. Kan vi inte jobba på våra brister kan vi inte bli vårt bästa jag. Vi kan då inte unna oss själva vår fulla potential. Det stora problemet bottnar nog I den konstanta strävan efter att försöka simma ikapp i allas perfekta livsström. Jag tror inte på det perfekta livet jag tror på de lyckliga stunderna. Jag tror att det känns näst intill perfekt när man ökar sin medvetenhet om nuet, omfamna de lyckliga stunderna varje gång de uppenbarar sig. Jag tror på morgonkaffet tillsammans med fågelkvitter. Jag tror på ljudet av skratt hos de jag älskar. Jag tror på den stolta känslan när jag övervinner en rädsla. De lyckliga stunderna kan vi bara se om de små bristerna finns där i kontrast. Endast när medvetenheten om våra svagheter finns där kan vi förbättra och förbättras. Styrkan uppstår när svagheter klarnar.

Fall inte ner i Narcissus källa av en felfri lögn, lyft livsglädjen med sanningens bristande vingar.

Sanaz Tarlani

ST-krönikör och jurist med Sundsvallsrötter. Lever efter tron att vågar man inte satsa på grund av rädslan att förlora kan man heller inte vinna.

Mer läsning

Annons