Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Tänd inte hatets debatt med släckta livs namn

Annons

Det röda, vita och blåa omger oss och vi läser, hör och ser vad som händer. Ni kanske inte är i behov av mina ord för att inse att många länder har drabbats av terror, drabbats av hat och inte av hudfärg. Men det jag ser är än mer hjärtskärande.

I stället för att stå upp för de oskyldiga som mist sina liv genom att bekämpa terrorn, i stället för att låta kroppen sörja med en fällande tår, i stället för att omfamna brustna hjärtan som förlorat den de älskar så tas tillfället i akt att belysa sin egen politik. Andra personers olycka används som ett välpolerat rött äpple för att lura in människor in till sitt egna politiska näste.

Alla har rätt till sin politiska åsikt, alla har rätt till sitt eget tyckande men inte på bekostnad av andra, inte på bekostnad av den vars liv släcktes allt för tidigt. Blodbadet från konsertgolvet har inte ens hunnit sköljas bort innan åsikter börjar vräkas ut för egen vinning.

Se ett barn i ögonen och säg att hens liv är mindre värt än någon annans. Få barnet att förstå att just med anledning av det kan en man sparka dig känslokallt i huvudet. Säg till en ung hjälte vars hjärta agerat sköld på våra barns förskolor att hens liv inte är lika mycket värt som någon annans.

Låt mig förtydliga det mest självklara: Detta är inte någon tävling, när liv slocknar handlar det inte om att vara först framme med pekpinnen för att svartmåla en grupp människor. När ett liv slocknar är det lika med en stund av skam, skam över hur vi någonsin kunde låta hatet sprida sig, när ett liv slocknar är det inte en motivation för att sprida hatet ytterligare.

Den som gick bort kan inte be oss sluta använda deras namn i hatets debatt men vänligen gör det. Det är omänskligt att trumma på rondklockan när Ikea vs. Trollhättan aldrig någonsin varit en match. Det är ingen tävling, det är människoliv, det är ingen stafett där människoliv ska användas som stafettpinne.

Den vars liv släcktes – oavsett om det är i Libanon, Frankrike, Trollhättan, Syrien eller på Ikea – offrade sig inte för att tända hatets debatt eller för att tända på byggnader.

Demokratin och yttrandefriheten ska alltid segra men våga inte våldta demokratin eller använda människors släckta liv som ett lockande inslagspapper för att slå in den egna politiska agendan.

Terrordrabbade länders färgglada flaggor målas svarta och hissas upp i främlingsfientlighetens hatiska skepp.

Våga inte låta hatets flagga svaja med hjälp av vinden från de svävande vackra själar som precis lämnat sina oskyldiga kroppar.

Tack på förhand. 

Sanaz Tarlani

ST-krönikör och jurist med Sundsvallsrötter. Lever efter tron att vågar man inte satsa på grund av rädslan att förlora kan man heller inte vinna. Mail: info@sanazjuristfirma.se

Mer läsning

Annons