Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Till ett brottstyngt, brinnande barn

Annons

Jag har varit på rättegång. Det är en del av jobbet. När det gäller mitt eget tvivelaktiga liv har det inte resulterat i någon domstolsförhandling. Än. Och hamnar jag på de anklagades bänk kommer troligen en luttrad nämnd höja på ögonbrynen. Grånande herrar i fastighetsvärlden dyker upp ibland, men medelålders ostraffade damer är lika sällsynta som tonårspojkar på ett tupperware party.

För er som inte brukar vistas i salarna på tingsrätten kan jag berätta att där hålls ganska sorgliga tillställningar. Inte minst eftersom många tilltalade är så unga. Och för att deras ryggsäckar är så tunga. De har ofta nedhasade byxor och baseballkeps. Ibland ter det sig snarare som om den misstänkte har kallats in till rektorn, än till domaren. Skillnaden är att det inte handlar om skolk eller en kraschad lampa på en skolgård. I stället vittnas det om narkotikabrott, stölder och sönderslagna flickvänner.

Det här är till 21-åringen jag mötte härom sistens:

"Om du visste vad vi tänker, vi som sitter här. Och känner. Jag som ska skriva en artikel om det som hänt, de som drabbats av dina illdåd, advokaten, domaren, nämndemännen, ja, även åklagaren och poliserna som har försökt skilja ut beståndsdelarna i den här soppan.

Som domaren sa i slutet av förhandlingen: Vi vill inte se dig här igen, för din egen skull och andras.

Och jag vill inte skriva den här sortens artiklar om dig igen. För din egen skull och andras.

Låt oss slippa se ditt namn i raden av stämningar och domslut. Eller som en del i härvor där stölder begåtts, narkotika överlämnats eller folk har slagits ner på öppna gator.

Jag förstår att det inte är så lätt att upptäcka ledstjärnan i den här galaxen och efter att ha hört domaren läsa upp din personalia inser jag att ditt bagage långt ifrån är tyngdlöst.

I stället för att utdela domar önskar jag att vi som sitter här kunde förmedla drömmar. I stället för att stödja oss på lagtexter önskar jag att vi kunde ge dig stadga.

Jag vill också passa på och berätta om en tonårsmamma jag mötte för ett tag sedan. Hon kom till Sverige som arbetskraftsinvandrare. Främsta skälet till att hon valde ett erbjudande från just den här delen av jordskorpan var att här är allting möjligt. Här kan hennes tonårsbarn få en framtid och själva bestämma vad de ska göra med sina liv. Det finns avgiftsfria skolor och för den som vill läsa vidare finns en uppsjö av utbildningar och studielån att söka. Både för teoretiker och praktiker. Men man måste våga tro på sig själv och jobba hårt, vilket förstås kan vara nog så svårt.

Så du brottstyngda brinnande vuxna barn: Ditt register tyder varken på att du saknar tid, energi eller talang. Men om din stjärnbild ska fortsätta lysa måste det transformeras in i ett annat sammanhang."

Mer läsning

Annons