Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Tioåringars tvivel och en framtid som kan vinnas

/

Annons

"Skriv något snällt och bra, mamma". Uppmaningen kommer efter nyhetssändningen. Han ser att jag sträcker mig efter datorn. Han vet också att bland alla materiella ting jag har omkring mig är den viktigast. Förr brukade jag säga att jag skulle rädda fotoalbumen först vid en brand. Nu når jag även bilderna via laptopen.

Det brukar talas lite nedlåtande om folk som ofta är uppkopplade. Men datorn är min informationsbank, mitt arbetsredskap och förutsättningen för ett av mina främsta fritidsintressen. Den är förlängningen av mig själv. En gång trodde jag till och med att den skulle kunna ena och förena världen.

Tioåringen sätter ett helt annat intresse överst på sin lista och nu är han på väg ut med bollen under armen. Det är fotbollsplanen som hägrar. Innan han försvinner tittar han på mig över axeln och säger: "Skriv något snällt och bra, mamma. Något positivt".

Även han såg tv-inslaget om det ödesdigra dådet under ett nationaldagsfirande. Han såg kaoset, skräcken i de jagades ögon och lastbilen med den sönderskjutna framrutan. Till sist de övertäckta kropparna, tårarna, blomsterhaven. Programmet innehöll också omtumlande bilder från en avbruten statskupp på en annan del av vår oroliga planet. Vittnen berättade om skottlossningen, de stängda flygplatserna och den malande oron över vad som händer i landet.

Vår stackars vilsna, vackra värld. Allt omänskligt mitt i det mänskliga. Men i den här lilla vrån kan barnen ännu spela fotboll långt in på sommarkvällarna. De dribblar sig fram under en sol som aldrig tycks vilja gå ner och vi förlitar oss på att ingen ska vilja förgöra dem eller förinta oss. Om ändå alla maktfullkomliga kunde förstå att den blodiga vägen inte är den modiga vägen. Skulle de se en självklar, spelklar tioåring i ögonen kanske de skulle förstå det?

Själv hör jag fortfarande min lille lirares ord och därför riktar jag mig nu till alla er som är tio, på väg att fylla elva: När ditt första skrik skar genom tid och rum var du vintergatans mest skimrande stjärnskott. Du bar på en lyskraft som bara du har. Du är okränkbar till hela ditt förunderliga, vidunderliga väsen. Och vi som vill dig väl är så många fler än de som förtrycker folk eller sätter sig i en lastbil och kör in i folkmassor. Som höjer sina vapen och inte drar sig för att använda dem. En del saker är läskiga, men de är just bara läskiga. Andra är farliga, och de är just farliga. Var försiktig med det som är läskigt och akta dig för det som är farligt. Världen är både en bra och en dålig plats men det finns mängder av människor som arbetar för att göra saker och ting bättre. Vem vet, kanske blir du till och med en av dem. Och vad som än händer finns det alltid någon slags match som kan vinnas. Därför måste vi våga finnas.

Tidigare krönikor:

Har ungarna ADHD eller är det tiden det är fel på?

Mansnormen skaver när hjältarna koras

Framtidstro och ett sargat hopp i syrenernas tid

Vad bär körsbärsträdet på för hemlighet?

Mer läsning

Annons