Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Tragik versus vardagshjältar – vart är världen på väg?

Annons

Vart är världen på väg?

Det undrar jag ofta. Nästan lika ofta kommer jag fram till att den är på väg käpprätt åt helvete.

För några veckor sedan hittade polisen i Sundsvall en ensam ettåring i en nerkissad blöja i samband med en husrannsakan. En ettåring – ensam. I samma bostad fanns en hund som var så illa däran att den var tvungen att avlivas.

Det gör ont i hjärtat.

En vecka senare läste jag om två män som drack Baileys på en bar i Kamerun – och dömdes till fängelse. För homosexualitet. Drinken var inte macho nog.

Tragiskt.

I somras attackerades flera tiggare runt om i Sverige. I juni gav sig till exempel en äldre man på en tiggare i Lund med flera sparkar.

Jag blir mörkrädd.

Europa har öppnat upp för rasism, våldtäktsmän frias, feminister hånas och folk är otrevliga mot personer de inte känner.

Det är lika bra att ge upp. Så känns det ibland.

Men ibland – ibland tror jag inte att världen är på väg käpprätt åt helvete.

Ibland tror jag att det faktiskt finns hopp om mänskligheten.

I somras satt en kompis på en bänk utanför stationen i Sundsvall, med huvudet lutat i händerna. Då kom en okänd kille fram och gav henne en kaffe. Han hade köpt den för att han tyckte att hon såg så ledsen ut.

Vilken vardagshjälte!

För några veckor satt en annan kompis framför en 17-årig tjej på tåget. Tjejen hade fått sitt hjärta krossat av en kille och storgrät. Min kompis gav henne då en cola och en chokladkaka. Och alla vi som har varit tonåringar kan förstå att han också gav henne hopp om kärlek igen.

En tredje kompis uppmärksammade i somras ett ensamt och uppgivet barn på Navet i Sundsvall. Barnets förälder hade inte hämtat honom. Och ingen i myllret brydde sig om honom. Men min kompis tog sig tid för pojken, ringde föräldrarna och styrde upp vad som tursamt nog "bara" var ett missförstånd.

Vilken vardagshjälte!

Ännu närmare i tid mobiliserade sig Sundsvall på Stora torget mot rasism. I hela Sverige har människor samlats för att visa hur många vi är som tycker att alla människor – oavsett varifrån de kommer – är lika värda.

Och ni minns väl den stora branden som härjade i Västmanland i somras? Folk nästan vallfärdade till området för att hjälpa till, skänka materiella ting, visa medmänsklighet.

Listan kan göras lång.

Varje år arrangerar eldsjälar insamlingar åt hemlösa. Folk ger pengar till Läkare utan gränser och köper Fuck cancer-armband. De ler mot främlingar och sprider Emma Watsons fantastiska tal om feminism.

Ibland känns det hopplöst. Men så dyker de här vardagshjältarna upp. Och genomför stora och små dåd som gör världen till en bättre plats.

Jag ska fortsätta (försöka) tro på mänskligheten. Det sägs att hoppet är det sista som lämnar människan. Så alla ni där ute – ge inte upp! Fortsätt att vara vardagshjältar. Och fortsätt tro på mänskligheten.

Mer läsning

Annons