Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Trogna besökare vill ha kvar bokbussen

/
  • Välbekant gäng. Åsa Järnberg sommarjobbar på biblioteket och har följt med Bruno Almgren på en tur med bokbussen för att se hur det fungerar. Bruno har kört bussen i 22 år och har många trogna besökare som verkar vara mer som vänner än som kunder.

Samtidigt som chauffören Bruno Almgren går i pension ska tjänsten granskas av kommunen och bokbussen hotas av nedläggning.
ST har följt med på en av bussens många turer.

Annons
Kommer du nästa månad också, säger Doris Pålsson när hon är på väg ner för trapporna.
Jag vet inte, jag har inget hört. Det beror på vad kommunen beslutar, svarar Bruno Almgren.
Han är ett känt ansikte för alla bokbussgäster. Bruno Almgren är den första, och hittills kommunens ende bokbusschaufför. I 22 år och många, många mil har han suttit bakom ratten.
Jag började köra 1978. Egentligen skulle jag ha pensionerat mig för två år sedan men då frågade de om jag ville köra ett tag till och det ville jag ju, för det är så kul, säger han.
Det är fortfarande sommartider, först till veckan kommer turerna i gång på riktigt. Just idag kör han mellan Mellanleringen och Gimåfors och dagens första stopp är klockan halv ett i Midland.
Det är lite mindre folk på den här turen. I Haverö är det många fler. Som mest kan det vara upp mot 30 personer som lånar böcker på samma ställe. Som minst kan det vara en person.
Han har sett hur tiderna förändrats. Hotet om bussens nedläggning tycker han är tråkigt, men samtidigt rycker han på axlarna och konstaterar att det inte är något nytt för en luttrad. Det har gått från att vara två anställda på varje tur till att han nu för tiden alltid kör ensam. Från en tio meter lång buss till en buss som är hälften så lång. Från att besöka varje ställe varannan vecka till en gång i månaden.
Du skulle ha varit med på 80- och 90-talet. Vilket tryck. Men det har förändrats nu. Många besökare har dött och barnen är mer intresserad av datorer och sådant.
Även om han har förståelse för att kommunen har trånga budgetramar så tycker han inte att servicen är en överdriven lyx. Det är trogna lånehajar som kliver upp för bussens trappor varje gång han kommer. En del lånar 15 böcker per gång och andra till och med fler.
Doris Pålsson är en av dem. Hon har varit trogen bokbussen sedan hon flyttade till Hundberget. Och klockan fem står hon som vanligt i bussen som parkerat utanför hennes gård.
Här går inga bussar som vi kan åka med till biblioteket, som den där folkpartisten säger, som vill lägga ner den här servicen. Vårt närmaste bibliotek ligger visserligen bara fyra kilometer härifrån men hade vi inte bil skulle vi inte ta oss dit. Nu kan min man köra och vi handlar i Torpshammar, men det är inte alltid biblioteket har öppet när vi kommer. Och färdtjänst, vem får det idag. De drar ju ner på allt, säger hon och syftar på Peter Olssons (fp) uttalanden i en artikel i ST i torsdags.
Det blir ett gäng böcker den här gången också. Hon har ringt och beställt några i förväg på biblioteket i Ånge så att de finns när bussen kommer. Vissa lånar hon för egen del, andra till barnbarnen.
Nej, nu ska jag gå. Vi ses nästa gång Bruno, säger hon och vinkar nöjt.

Mer läsning

Annons