Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Underbara tystnad

/
  • Jag kommer på mig själv att jag lyssnar på radion stora delar av dagen och kvällen.

Annons

Hösten är här med full kraft. Löven vissnar, jämrar sig och singlar döda till backen. Den färg som finns kvar bland höstträden bleknar bort och blir dimmig i det ständiga grådis som endast avlöses av duggregn eller rejäla svenska höstskurar. Det är mörkt på morgonen, och kvällarna blir just kvällar redan innan middagen står på bordet. På verandan syns resterna av en makalös sommar. Utemöblerna ber om att få bli intagna och den en gång så praktfulla köksträdgården börjar bli brun och deppad.

I detta skitväder ges utrymme för en hel del tid inomhus. Jag är därför glad att jag har blivit en radiokonsument. Jag kommer på mig själv att jag lyssnar på radion stora delar av dagen och kvällen. Börjar gärna med P1, de har bra nyheter och ger en känsla av att ha koll på läget så där i början av dagen. I stallet hörs P4. Mina hästar skulle förmodligen lyssna igenkännande om Tulla-Maja, Erik eller Niklas helt plötsligt skulle uppenbara sig i hagen. Tycker att nivån på vår lokalradio höjts avsevärt, och den klarar verkligen att hålla bredd utan att bli slätstruket klämkäck, eller blaskigt urvattnad.

I bilen hoppar jag mellan kanalerna. Radiokonsumtionen är situationsanpassad, eller snarare stämningsanpassad. Beroende på vilken sinnestämning jag är i så väljer jag radiokanal. Det här låter ju väldigt strukturerat och fint, men jag är naturligtvis inte konsekvent. Det händer ofta att jag står och lagar mat och min kille undrar om jag känner stor behållning av Sisu radio med nyheter på finska.

Absolut, svarar jag gravallvarligt. Jag kanske inte förstår varje ord, men den finska melodin pendlar liksom i mina öron mellan djupt melankolisk till hederligt ursinne. Vackert på något vis.

Underligt nog så föredrar jag total tystnad under middagstillställningen. Ja, inte tyst så att man inte pratar, men jag har svårt med musik som skvalar på lite för hög volym i bakgrunden. Då har jag fortfarande en riktigt bra hörsel i behåll. Jag märker dock, i takt med att min omgivning, hehe, blir äldre, att det kan vara svårt att faktiskt höra under en middag där många småpratar och det dessutom spelas musik i fonden. Ute på lokal är det etter värre. Svårt när alla ljud flyter ihop till en enda grötig sås av brummande mellanregister.

Trots mina relativt nyfunna radiovanor så finns det ändå något som slår allt, och det är den stora tystnaden. Ni vet när man parkerar ner kroppen i sängen för natten, huvudet inordnar sig i kudden och man upplever den där välsignade tystnaden. Det finns ändå en alldeles särskild tystnad på landsbygden som inte finns i stadsmiljön. En luftigare, renare och djupare tystnad på något sätt.

Det är i denna tystnad som man, om man orkar och vågar, kan ta en stund att lyssna till sin egen röst. Summera dagen. Förbereda morgondagen. Kontemplation. Underbara tystnad.

Pernilla Berg

Mer läsning

Annons