Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Utan kranar säckar vi ihop

Annons

Byggkranar betyder framtidstro. Byggkranar betyder jobb, utveckling, liv. Det finns många varianter av det där uttrycket och visst ligger det något i det.

Att någonting blir till eller växer väcker något i oss och sällan blir det så konkret som när en byggkran tornar upp sig i vår närhet. Då befinner man sig, i alla fall i någon mening, där det händer. (Och, dessvärre, där det väsnas en hel del. Men det går ju över.)

Under ett år av pendling mellan Sundsvall och Umeå, den norrländska östkustens främsta kämpar för tillväxt och bekräftelse, har jag kommit på mig själv med att aktivt titta efter byggkranar i båda städerna. I början såg jag dem nästan bara i Umeå. Nu känns det inte så längre.

Kulturväven i Umeå är färdig, de nya bostäderna på (!) den nya gallerian likaså. I Sundsvall byggs eller projekteras det däremot på både norra och södra kajen, Köpmangatan fräschas upp, Hedbergska parken har nyligen gjorts om, båda sidorna av Selångersån har renoverats och Olof Palmes torg är på väg att bli något helt nytt.

Det ser onekligen ut som att Umeå har stannat av samtidigt som Sundsvall varvar upp. Men det kan vara en synvilla.

Jag rör mig nästan uteslutande i stadskärnorna, till fots. Det är sällan jag kommer till utkanterna. Häromveckan åkte jag dock förbi i närheten av Tomtebo några kilometer utanför Umeå och där såg det ut att växa fram helt nya bostadsområden. Motsvarande nybyggen har också skett i den västra delen av stan och på Haga står snart ett nytt, högt hus färdigt.

Kanske är storebror bara färdig med centrum för att nu på allvar börja expandera. Och till våren öppnar Ikea.

Det kan hända att den här typen av jämförelser är meningslösa, men det är svårt att låta bli. Sundsvall och Umeå har jämförts och jämfört sig med varandra under hela min livstid och båda städerna, just nu Sundsvall, har marknadsfört sig med hittepåepitetet "Norrlands huvudstad". Det är däremot sedan länge Umeå som är störst på egentligen alla sätt.

Spelar det någon roll? Jag tror inte det. Det gör däremot byggkranarna. Utan dem säckar vi ihop. Och om jag får önska får de gärna användas för att ge oss något nytt inom kulturen – och att den vackra neonskylten åter kommer på plats när renoveringen av Konsertteatern är färdig.

Håkan Norberg

Håkan skriver och filmar. Ibland för att han måste, ofta för att han vill.

Mer läsning

Annons