Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Välkommen tillbaka till jobbet, Jimmie

/

Annons

Hej Jimmie.

Och välkommen tillbaka till jobbet. Här kommer ett öppet brev, sådana är ju djävligt på tapeten just nu. Ett brev tillägnat bara till dig. Jag vill dock tro att detta brev kommer att skilja sig ur mängden av texter som skrivits om och till dig. Jag skriver nämligen inte för att kasta skit, eller tårta, det är helt ur fredlig aspekt jag ger dig dessa rader.

Jag känner inte dig, Jimmie. Jag känner medias bild av dig och jag känner den politik du och ditt parti för. Vad jag förstår har du gått in i väggen, bränt ut dig. Du gick öppet ut med att du medicinerar mot depression vilket jag kan tycka är modigt gjort. Jag såg dig på Skavlan, en repris från förra helgen och innan jag tittade, lovade mig själv att jag skulle kolla på den omtalade intervjun helt och hållet objektivt, och bara försöka se dig, som människa och inte som partiledare-Jimmie. Så det gjorde jag, och ärligt talat så tyckte jag lite synd om dig, du såg så kolossalt skör ut när du pinade dig genom intervjun. Skör och svag och som medmänniska till dig, tycker jag att det är synd. Men ur en helhetsvinkel tänker jag att det kanske är bra att det är med svajiga knän du återgår som ledare för ett parti som den senaste tiden hotat det Sverige som jag älskar. Jag tillhör de 87 procent som inte vill se dig i Sveriges riksdag, än mindre som statsminister. Men 13 procent tycker annorlunda och som sådan är ju demokratin.

Jimmie, det finns mycket i den här världen som jag inte förstår, som till exempel hur ett järnrörsparti kan bli Sveriges tredje största och att 13 procent av det svenska folket duktigt glömmer händelser som den på Kungsgatan. Eller som hur högt uppsatta SD-medlemmar twittrar aktivt rasistiskt men menar att de inte är rasister eller har främlingsfientliga åsikter, något som 13 procent köper rakt av. Man myntar ordet svenskfientlig och samma procent snappar kvickt upp ordet och sliter det med hälsan. Men även längst nere i SD-hierarkin reppar man partiet på ett sätt som bekräftar motståndets åsikter och tankar kring partiets medlemmar och politik. 13 procent nöjer sig med de punkter där de tror att det bor lösningar på missnöjen de känner, och resten, glöms bort och blundas för. Men 87 procent har inte glömt, och vi ser, öppet kvinnoförakt, diskriminering, rasism, våld och ett omodernt tankesätt som ifrågasätter och hotar vårt gamla och fria och fjällhöga nord. 13 procent väljer att rösta för det.

Som sagt, det finns mycket jag inte förstår, men Jimmie jag förstår om du har svårt att sova om nätterna, det skulle nog jag också haft om jag var du.

Deniz Fryksell

167 stadiga centimetrar med rött blod och hjärtat till vänster.

d.fryksell@gmail.com

Mer läsning

Annons