Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Värdeorden måste med även i 2015 års väv

/

Annons

Mamma frågar om jag vill ha hennes gamla vävstol. Men vad ska jag med en vävstol till? Jag är ju helt oduglig och ointresserad av sånt. Nog tycker jag om vackra tyger, tapetserardotter som jag är, men att väva dem, eller att tillverka en matta av klippta trasor. Nej, det skulle jag aldrig klara. Det skulle bara bli trassel.

Hon har tittat på annonser och sett att den isärplockade pjäsen knappt har något värde. Det är väl som med pianot som vi med grannskapets hjälp baxade upp för trappan en gång. Det blev inte mycket använt det heller. Men fint är det och ner kommer det nog aldrig. Det har ju ändå inget värde.

Visst ilar det till när jag tänker på att ett så robust gammalt bruksföremål som en vävstol ska lämpas av på tippen. Men var skulle jag annars placera den? Den skulle möjligen få plats i sovrummet men då måste sängen slängas ut. Det har förvisso varit på gång ett tag, den är ju mer än 30 år gammal, men kan man sova i en vävstol? Kan man baxa upp en madrass på varpen? Jag får fundera på det.

Men vet du mamma. Nu går vi mot ett nytt år och där finns också en väv som ska vävas. Med omsorg och med hjälp av dina gamla händer. De som har satt såväl guldstjärnor som röda bockar i så många skolböcker. Som har försökt ingjuta sans och vett och rätat upp det som hamnat snett. Som har smekt barn, barnbarn och barnbarns barn och som har vävt mattor så ungarna har landat mjukt när de fallit. Om du visste vad jag litar på de där händerna.

Jag hoppas att 2015 års väv ska gå i ljusa toner. Visst kan vi blanda i lite dova nyanser, de kan få symbolisera pappas sjukdom och allt det där. Man ska ju inte ha orimliga förväntningar. Men jag vill att mattan ska kännas gränslös och generös. Det har vävts in så många nya inslag i den de senaste åren, genom familjemedlemmar med rötter i Holland, Thailand och Kina, och nyss fick du ett litet barnbarn med halva släkten i Argentina. Visst är det magiskt att mattans fransar når allt längre ut i vår vindlande värld. Om du trampar mamma, så fortsätter jag att skicka i väg skyttelns trasor genom trådarna.

Jag ska försöka ta med en del av de gamla historierna du brukar förmedla. Och värdeorden som handlar om att vi som är här måste dela. Det kan handla om hur fattigt och fördomsfullt det var en gång, och om allas lika värde, även om vägen dit kan kännas lång.

Ibland tränger hatet och hämnden in genom tv-rutan. Ibland slår sorgen till och trycker ner oss mot marken. Då måste vi söka efter de ljusa stråken och mota krafterna bakom oroshärden.

Och på nyårsafton när raketerna far över fjärden, när bergen står tysta och betraktar världen. Då ska vi inte ge några löften, mer än ett enda. Vi väver vidare på vår väv, oavsett vad som kommer hända.

Mer läsning

Annons