Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Varför sträcktittar vi på tv-serier när grannen kanske är en mördare eller knarklangare?

/

Annons

Ni vet den där känslan av att det kryper i hela kroppen och du vill egentligen bara slinka ur ditt eget skinn och ställa dig bredvid och se på hur du själv vrider dig i smärta?

Typ så känns det för mig just nu.

Jag har nämligen plöjt den nya säsongen av Orange Is The New Black, på alldeles för kort tid dessutom.

Och nu slår det mig att jag måste vänta ett år på nästa. ETT HELT ÅR.

Jag vet inte hur jag ska stå ut. Abstinensen har börjat sätta in och jag vet inte var jag ska ta vägen.

Jag är egentligen inte binge watching-typen, men så började jag titta på denna serie och föll pladask.

Säsong ett slank ner precis som en chokladkaka på en fredagskväll. Likaså säsong två.

Och sen dess har det bara fortsatt så.

Ni som sett serien vet vad jag pratar om. Det finns så mycket att relatera till. Eller ja, kanske inte alla brott som begås eller har begåtts. Eller den äckliga maten som ser ut som brun sörja – trots att mina minnen från skolmaten i bland inte är superljusa.

Men karaktärerna. Alex, Piper, Crazy-Eyes och Poussey. Främst Poussey.

Det är alla liven, historierna och människorna. Och nu måste jag vänta ett år på att få kliva in i deras liv igen.

Fast egentligen kanske jag bara borde titta runt omkring mig i stället.

Gå över till grannen och dricka kaffe och lära känna dem mer. Fast jag dricker inte ens kaffe. Och grannarna råkar vara mina svärföräldrar, så jag känner dem redan rätt bra.

Äh, dricka te hos en annan granne får det bli.

Hen kanske också har suttit inne för att ha dödat hens partner, smugglat knark genom hela världen, eller råkat tappa ett barn genom ett fönster.

Alla har ju sina historier liksom. Och jag kommer säkert sova jättebra efter att få höra om dem.

Egentligen är det lite konstigt att det krävs en tv-serie för att vi ska försvinna in i en annan värld och förlora oss totalt.

För tittar vi bara lite mer omkring oss och faktiskt pratar med de i vår närhet skulle vi säkert få höra en hel spännande historia. De flesta är i alla fall "based on a true story".

Men i och för sig kan en inte pausa mitt i en mening när en behöver gå på toaletten, slumra lite när det blir lite halvtråkigt, eller stirra storögt på dem medan en mular in popcorn i käften.

Eller så gör man det. I alla fall till en ny säsong av Orange Is The New Black kommer ut och vi kan plöja den på ungefär ett dygn.

Tidigare krönikor:

Hur lyckas en att inte ta livet för givet?

Kärleken växer för varje dag – om mindre än 100 timmar blir hon min fru

Jag hatar ordet "brukar" lika mycket som rasism och sexism

Tänk dig världens ledare i en klämkäck musikalscen à la Sound of Music

Mer läsning

Annons