Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Värmen får moralen att ruttna

Annons

Att se en småtjock och svettig John Rayburn (Kyle Chandler) bära sina och hela sin familjs synder i släktkrönikan Bloodline har gjort min vår. Den andra säsongen är intrigmässigt lika tveksam som den första, men behållningen i det här dramat ligger i tyngden och i ångesten. Det är som att Floridas fuktiga värme får människors moral att ruttna och dö.

Bör man vara orolig även i Skandinavien under såna här varma veckor?

Serien är värd att se också för det vackra kameraarbetet som gör det mesta av kontrasten mellan ljus och mörker, skärpa och oskärpa.

Sa jag förresten att Bloodline har gjort min vår? Det var en överdrift. Störst behållning har jag fortfarande av mina växter. Och med en dåres envishet hävdar jag att tomatplantorna kommer att bära frukt (grönsak) i höst, trots att många upplyst mig om att jag planterade dem för sent.

En av mina värsta tomatkritiker bor i villa och han satte ut sina plantor i veckan. I går såg de förskräckligt bleka och slaka ut. Jag försökte att inte vara skadeglad men misslyckades.

Läs också: Ett glas tallbarrsvatten, tack!

Läs också: Vår tids rädsla för närhet

Mitt i strömmen av Håkan Hellström-fans som rinner söderut genom landet inför helgen lyssnar jag på Kents nya album. Genast fastnar jag för låten "Den vänstra stranden". Sedan förbannar jag att jag inte har biljett till någon av spelningarna på avslutningsturnén. Snart ringer jag min konsertproffskompis och kollar möjligheterna att avhjälpa detta.

Under ett besök i Göteborg härom veckan såg jag att en större variant av fontänen som Sundsvall har fått på Olof Palmes torg skapat kontrovers. I Göteborg har de barnvänliga vattenspruten placerats alldeles intill trafiken på Avenyn, vilket har gjort människor oroliga för olyckor. Staden har nu därför placerat ut värdar som ska varna för farorna.

Alla städer har sina förtret.

Vad bjäbbar vi om nu för tiden? Just det, skyskrapan och gamla E4 genom stan.

Själv blev jag nyligen påmind om ett annat bekymmer, nämligen att Sundsvall sedan några år tillbaka saknar flygbussar. Är inte det ytterst märkligt i en stad som på så många sätt kämpar för att vara någon och göra avtryck?

Hur går det förresten med tankarna om gratis kollektivtrafik? Finns tankarna ens här? Där skulle Sundsvall kunna ta ett tidigt jättekliv mot något som känns helt igenom vettigt och som sannolikt kommer att vara självklart så småningom.

Håkan Norberg

Mer läsning

Annons