Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vem behöver ljus när det finns värme och musik?

/

Annons

Det är på många sätt fantastiskt att leva just nu – men jag är kluven.

En tid där samtal har fått en underordnad roll trots att den lilla dosan i fickan fortfarande kallas för telefon.

En tid där man knappt behöver kliva upp ur sängen för att få mat på bordet.

"Du kommer inte gå runt med en miniräknare i fickan, därför måste du lära dig det här", det sa min, och många andras mattelärare.

Men så blev det.

Som jag skrev: Det är ganska konstigt att telefonen fortfarande heter just så med tanke på att den även är en tv, stereo, kamera, spelkonsol, gps, dator och mycket mer. Det är häftigt att teknologin har tagit oss hit.

Men det är också tråkigt. Så otroligt tråkigt.

Jag vill att det ska finnas stora bokhandlar med dammiga och maffiga böcker på höga hyllor. Sådana där hyllor som man måste ha stegar för att utforska till fullo. Men samtidigt har varje bok jag köpt beställts på nätet.

Jag vill att det ska finnas stora butiker som säljer skivor i alla dess former och andra musikrelaterade prylar. Men samtidigt var det snart tio år sedan jag köpte en skiva i fysiskt format. Och den står bara i hyllan då min stereo endast kan strömma musik från min telefon.

Jag vill att det ska finnas en stor musikaffär proppfylld med exotiska instrument. En samlingspunkt för oss som kallar oss själva för musiker. Men samtidigt beställer jag de dyraste prylarna från ett stort lager i Tyskland.

Självklart finns det fortfarande butiker som dessa, men inte i en stad som Sundsvall. Det gör mig ledsen och det känns inte bättre att jag, och sådana som mig, är en del av orsaken till att det är som det är.

Jag var delvis med om tiden före den digitala revolutionen. Jag minns när jag såg en musikvideo på ZTV, den var så häftig att jag ville se den igen. Jag väntade med VHS-kassetten i högsta hugg för att fånga videon nästa gång den dök upp på skärmen. Tyvärr gjorde den aldrig det.

Och så var det med det.

Ännu tidigare, när min far växte upp, fanns varken nätbutiker, smarta telefoner eller ZTV. Och förmodligen så sa hans mattelärare samma sak till honom om miniräknaren. I rummet i det gamla huset som han växte upp i fanns det bara två eluttag, har han berättat. Under de kalla vintrarna fick han alltså välja mellan lampa, värme och vinylspelaren.

Valet blev enkelt, menar han.

Värme och musik – för vem behöver ljus?

Det är lätt för mig att romantisera över sådana historier. Men är det så jag egentligen skulle vilja ha det? Förmodligen inte.

Tidigare krönikor:

Summan av våra olikheter är mindre än vad vi har gemensamt

Oändlig information är en gåva och en förbannelse – vi måste faktiskt inte veta allt

Rasister, nazister och nationalister skändar min historia – lämna vikingarna i fred

Google vill att vi ska leva för alltid – men det låter sjukt jobbigt

Vårt möte förändrade inte världen – men hon förändrade min

Du är inte en miljökämpe – du är en högljudd hycklare

Inget är svart eller vitt – det är grått så sluta bråka

Mer läsning

Annons