Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vi har alla rätt till vår egen sanning

/

Annons

Jag packar inför en resa. Öppnar nattduksskåpets lucka och botaniserar bland tummade pocketböcker. Finns där någon bok jag skulle kunna tänka mig att läsa åter? Jag hittar Anna Wahlgrens dotter Felicias mycket uppmärksammade bok om hennes barndom. Flera gånger har jag fått frågan om det är ok att skildra två människors historia.

"Den andre har ju ofta inget försvar?"

Eftersom jag själv skrivit en bok om min barndom, är svaret givet. Även om det inte är helt enkelt.

Jag tycker dock att det är en intressant fråga, inte helt enkel. Jag är naturligtvis för att vi pratar om tabun. Kvinnlig alkoholism var ett sådant när jag skrev om den 1990. Det är den dessvärre än.

Jag är för att människor skildrar sina liv, jag tror att vi alla behöver spegla oss, förstå att vi inte är ensamma. Jag har dock förstått att alla inte tänker just så, inte minst journalister. De har ett syfte med sina, inte sällan explicita frågor, som: "Hur ser du på att en dotter tillintetgör sin mor i offentligheten?"

Den frågan fick jag en gång. För att ställa frågan så måste man ha läst Felicias barndomsskildring som en ursinnig uppgörelse. Jag minns dock inte en ursinnig rad i den där boken.

Det finns en väldig skam i att stanna i en relation som är dålig. Barn kan inte välja att gå. När de växt upp inser de att det knappt är möjligt, om ens då. Om inte den enda som måste och enligt naturen inte ska kunna motstå instinkten att älska och skydda en, gör det, vem skall då kunna älska och skydda en? Vart och till vem skall man gå med sin meningslösa uppenbarelse?

Familjen är helig, relationen mellan föräldrar och barn likaså. Det är att utmana, att skildra sprickor i kristallen.

Vad jag tyckte om boken?

– Varje människa har rätt till sin upplevelse och känsla. Sin sanning. Den sorg och skam som dessa vittnesbörd möjligen skapar, hos den som brustit, är dock och förblir ofta privat. Förutom i mamma Annas fall. Hon använde sitt författarskap för att förklara sin upplevelse och känsla. Sin sanning. Där är vi och där tar ingenting slut.

Tidigare krönikor:

Objektifiering är alltid objektifiering – oberoende storlek på kroppen

När kvinnor blir förtrollade och åter fri i sin kropp

Ta inte mina år och insikter från mig

Den människa de kom till jorden för att vara

Mer läsning

Annons