Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

We´ll meet again

/

Annons

Men till skillnad från Vera Lynn, sångerskan, behöver krönikör Nygren inte göra tillägget "Don´t know where, don´t know when", eftersom det står klart att hans betraktelser i fortsättningen kommer att kunna avnjutas i "nya" ST, tillsammans med en del för trogna Dagbladet-läsare annat välbekant material.

Men inte varje lördag, som hittills. Det blir en krönika i månaden.

Faktum är att Nygren delstartade sin journalistiska bana på just ST. För ganska precis 40 år sedan gjorde han en reportageserie om gamla Södermalm, dess historia och kvarvarande bebyggelse från lönnkrogarnas och bordellernas tidevarv. 

Samarbetet tog dock hastigt och olustigt slut när frilansande Nygren en lördag hemsökte redaktionen för att leverera ett reportage, och en kvinnlig representant för dåvarande ägarfamiljen, och tillika en representant för borgarklassens diskreta charm, hejdade honom i en korridor och med näbbig, krävande stämma ifrågasatte vad Nygren gjorde där. Det artiga svaret blev att han skulle lämna material beställt av redaktionschef Lej Jansson. 

Men blicken förblev misstänksam. Möjligen grundades misstänksamheten på Nygrens axellånga hår, Stalin-mustasch, rutsydda jeans från New York och kängor från Arbetarboden. Representanten för borgarklassens diskreta charm kanske ansåg att Nygren påminde om Charles Manson minuterna före gripandet för Tate-slakten. I vilket fall, fann Nygren att bemötandet var så irriterande att han bestämde sig för att icke gynna ST med sin ädla skrivkonst. 

Nästkommande vardag uppsöktes Dagbladets redaktion på Köpmangatan, och Nygren fick omedelbart ett uppdrag av redaktionschefen Anders "Anjo" Johansson, som uppenbarligen vare sig hade problem med axellångt hår eller kängor från Arbetarboden.

Men nu skriver vi februari 2015, och inget är sig likt, utom möjligen för inspärrade C Manson.

Dagbladets stundande frånfälle har inte precis flyktigt fladdrat förbi på Nygrens näthinna, lika lite som hos den tappra skara som ihärdigt haft bladet som husorgan, inte sällan i decennier, sedan barnsben. Krönikören hann vara knuten i 39 år, eller var tredje utgivningsdag sett till tidningens 115-åriga historia.

Men nu vänder vi blad, som CG uttryckte det. Och Dagbladet kommer till vis(s) del att leva vidare i ST, och spridas som annat än aska för vinden.

Det känns okay.

Och det som känns mer än okay, som krönikör Nygren ser det, är att det finns lågt räknat hundratals före detta medarbetare som, på olika journalistiska fronter, i många tidningar och andra media, för Dagbladet-andan vidare. 

Vad gäller det, kommer bladet att leva vidare väldigt länge.

Och "Myrgren" ska envisas med att dra sitt lilla strå till stacken.

Christer Nygren

Mer läsning

Annons