Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Myndigheterna verkar acceptera problemen på Navet

/

Busstationen Navet är en otrygg plats. I alla fall under delar av dygnet. Det är ett sedan länge välkänt faktum.
Ingen vill att det ska vara så – och nu planeras det för ett trygghetscenter i området.
Frågan är bara om detta verkligen är rätt väg att gå? För mig känns det som en acceptans för att förhållandena är som de är och att ordningsmakten väljer att abdikera...

Annons

Nej, nej, stopp och belägg, inflikar kanske någon som läst och hört att polisen planerar att från september bemanna upp med två tjänstgörande poliser i området. I alla fall på deltid.

Vackert så, för saknaden efter de ordningsvakter som försvann från Navet under vårvintern har varit omvittnat stor. Och i mina ögon låter det alltid bättre och proffsigare med poliser, jämfört med ordningsvakter (utan att förringa betydelsen av den sistnämnda kategorin).

Men när man blandar in räddningstjänsten och kommunala insatser från socialtjänsten för stadigvarande tjänstgöring på ort och ställe, tja då blir i alla fall min första reaktion att man ger upp ambitionen om att får bort bus, knark och fylla från denna allmänna plats "på vanligt sätt".

Jag minns att vi på ST var med och nattvandrade i stan för några år sedan.

På genomgången inför det som väntade oss fick vi från polisen höra att Navet inte är att betrakta som en säker plats från sena eftermiddagen och framåt kvällen och natten, och att de flesta brott som sker och anmäls här i Sundsvall sker på Navet eller har bäring till eller berörning med missbrukare och andra mer eller mindre brottsbenägna personer, som gjort Navet till sitt naturliga tillhåll.

Det lät förstås inte bra den gången.

Det låter inte bra i dag.

Och i en lekmans ögon och öron verkar det både otroligt och hopplöst om de gamla vanliga beprövade metoderna inte räcker till för att upprätthålla ordningen.

Jag tänker då förstås på polisiära grepp som att finka berusade, beslagta knark och hälla ut sprit, samt "punktmarkera" och störa erkänt stökiga individer, samt fältassistenter från "soc", som jobbar nära problemen.

Okej, kör stenhårt och vips har vi ett nytt problemområde, någon annanstans i stan, inflikar kanske ytterligare någon.

Mycket möjligt. Men då får man väl jobba där i stället. Utan trygghetscenter. Eller ska det avsättas resurser till flera såna satsningar? Runt om i en stad, där knarkande och fyllfester på offentliga platser blivit en del av vardagen?

Till sist: Jag håller med om att information och möten med människor, inte minst unga kids och tonåringar, är A och O i förebyggande syfte, för att hålla nere nyrekryteringstalen i missbrukskretsar. Men detta finns ju och sker ju redan på olika sätt. Och vad ska räddningstjänsten göra där? Håll med om att bara ordet/namnet/benämningen talar om akutinsatser när saker redan hänt, långt i från förebyggande.

Mer läsning

Annons