Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Alma har blivit viktig syresättare

Under 13 år har Alma-priset fört in världen i den svenska barn- och ungdomsutgivningen. Men världens största barnbokspris gör inte automatiskt att barnlitteraturen tas på större allvar.

Annons

Den persiskfranska serietecknaren Marjane Satrapi eller den kinesiske illustratören Chen Zexin? När årets Alma-pristagare tillkännages på tisdag sker det på en presskonferens på Kungliga biblioteket i Stockholm som direktsänds på den stora barnboksmässan i Bologna. Allt för att priset ska få en internationell megafon.

Svenska kritiker har ibland höjt på ögonbrynen inför en för dem okänd pristagare men förvåningen beror bara på svensk inkrökthet, menar Erik Titusson, förläggare på Lilla Piratförlaget och tidigare medarbetare på Alma-prisets kansli.

Läs mer: Fler bokrecensioner finns att läsa här

– I Sverige finns ett ganska stort ointresse för barnlitteratur som inte är svensk. Det där hänger ju ihop med att vi har en fantastisk tradition av bra barnlitteratur här, men den traditionen har också gjort oss lite blinda, säger han.

Även om det var storheter som Maurice Sendak och Christine Nöstlinger som fick de tidiga prisen har juryn även fortsättningsvis gett priset till fler giganter, om än okända för den breda svenska publiken. När Shaun Tan fick priset var han en flitigt hyllad illustratör och tecknare, utgiven även i Sverige.

– Han var en fixstjärna på illustratörshimlen, på varenda mässa och kongress där illustrerade böcker diskuterades var han en sådan som man refererade till och som man tog för givet att publiken kände till. När han fick priset kunde svenskar ändå beskriva honom som "en fullständigt okänd illustratör", säger Erik Titusson.

Liksom Erik Titusson ser Åsa Warnqvist, forskare på Svenska barnboksinstitutet, Alma-priset som en allt viktigare syresättare av den svenska utgivningen. Utan Alma hade australiska Sonya Hartnetts böcker knappast fått samma genomslag. För egen del uppskattar hon de upptäckter som hon gjort tack vare prisjuryns arbete.

– Jag tycker att den här listan har en stor bredd, och att det är ett otroligt roligt urval, säger Åsa Warnqvist som lyfter fram den japanske illustratören Ryôji Arai, en författare som fått fina priser utomlands men som före Alma-priset var helt okänd i Sverige.

Argentinska Isol är ytterligare ett exempel.

– Sydamerika är en hel världsdel som vi missar, vår barnlitteratur är väldigt västländskt centrerad. Där gör Alma-juryn ett viktigt och bra jobb, säger hon.

– Om du är en erkänd internationell bilderbokskonstnär måste du i princip ha fått Alma-priset för att bli utgiven i Sverige i dag. Så lite inflöde har vi av de stora namnen inom just bilderboksområdet.

Finns det då inget övrigt att önska? Ännu mer världen in i Sverige, tycker Åsa Warnqvist.

– När jag jobbade med priset hade jag ett år kontakt med tv:s morgonsoffa, berättar Erik Titusson.

– Där ville man prata om pristagaren bara om den "var intressant". Hur är det ens möjligt att tänka att den som får världens största barnbokspris inte skulle vara intressant? (TT)