Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ambitiös Sundsvallspjäs

/
  • Janken Åkerström som Olof, en av de två släkten i Sundsvall som vi får följa genom pjäsen. Sonen Albert spelas av Axel Boström
  • Royal Kafé i slutet av 1940-talet. Där är författaren Lars Ahlin (Stefan Hansson) och även konstnären Bengt Lindström (Janken Åkerström). Tord Lundgren serverar.
  • Wiqtor Ådahl som Adam och Elias Åkerman som Musikforums Thomas Lundmark. Servitrisen Ebba Persson.
  • Eila Boholm som Eva och Jens Nilsson som den misslyckade arkitekten Gösta i en 80-talsscen.
  • Lars Ahlin, Stefan Hansson, gästar Royal Kafé.
  • Bra scenografi och gamla fotografier ger Spelet om Stenstan rätt tidsanda. Skådespelarna utnyttjar scengolvet bra. Pjäsen är en lång historielektion där man får möta kända och okända människor i Sundsvall. Den röda tråden i pjäsen är två familjer som man får följa under 133 år.

Sveateatern:
Spelet om Stenstan
Regi/Manus: Sofia Andersson och Jan Boholm
I rollerna: Ulrika Åberg, Janken Åkerström, Tord Lundgren, Lars-Olov Bergkvist, Stefan Hansson, Hans Thörn, Jens Nilsson, Stefan Åkerman, Elias Åkerman, Wiqtor Ådahl, Ebba Persson, Majbritt Storensten, Annelise Rydefjord, Tony Könberg, Camilla Weidman, Catrin Bertlin, Anna Lax, Emil Nyberg, Elia Boholm, Matilda Morin mfl.
4 augusti till 2 september

Annons

En tidsresa i Sundsvall under 133 år. Från 1879 och fram till i dag. Naturligtvis innehåller en sådan pjäs mängder med framstående män och kvinnor. Eller åtminstone personer som har gjort avtryck i Sundsvall och utanför staden. De flimrar förbi i olika scener. Huvudstoryn är egentligen kärleken, och vad vi människor betyder för varandra. Och hur fel och rätt allting kan bli i olika tidsepoker.

Den röda tråden, förutom Sundsvall historia, är att vi får följa två familjer som ständigt stöter på varandra, och är sammanflätade på gott och ont.

Allting börjar med att statyerna som står på taken i Stenstan kliver ner till marken för att berätta stadens historia. De har sett och hört allt. Det börjar med en ensam kvinna. Anna Nilsson är kär i arbetaren Olof Persson. Hon skriver i sin dagbok att han är hennes ljus och värme.

Det är tiden för storstrejken. Strejkledaren Isak Boström manar på arbetarna och pratar om solidaritet. Träpatronerna firar och Olof Persson knyter sin hand i fickan, om en revolver. Just när Anna ska berätta att hon väntar deras barn är Olof på väg att skjuta landshövdingen Treffenberg. Anna ingriper och Olof grips. Där föds det mörka fröet som ska gro i de två släkterna i över 100 år.

Anna gifter sig med grosshandlaren Herbert Holmberg och föder Sigrid. Hennes och Olofs barn. Det är samma år som Vängåvan invigs, 1886.

Sedan rullar det på. Sundsvall brinner 1888 när träpatronerna Dickson, Braathen och Enhörning sitter och dricker på hotell Nord, och Adolf Fredrik Knaust serverar glödgade sardiner. Det blir tumult i staden, men de som är försäkrade sitter lugnt. De följande åren byggs staden upp i sten. De rika blir rikare, de fattiga får det knapert.

Olof återvänder med sin son Albert. Då får han reda på att Anna har gift sig och att han också har en dotter, Sigrid. Men det blir ingenting mer än hoppfulla tankar.

Grundläggare Blomberg, Bygg-Olle, Elvira Madigan, Sixten Sparre. Frida Steenhoff, Grahn och Rahm finns med. 1891 när stadshuset ska invigas efter renovering tänds 500 elektriska ljus. Men det är ingenting för August Strindberg som är på besök. Han säger " Min eld är den största i landet".

Sundsvalls Teater invigds och senare blir det moralpanik när Frida Steenhoffs pjäs Lejonets unge får premiär förespråkar fri kärlek utanför äktenskapet. Det inspirerar Anna och Olofs dotter Sigrid som startar en bokhandel, och driver den själv.

Journalisten och författaren Lubbe Nordström passerar. Det gör också Sigrid Hjertén. Feministerna och socialisterna börjar sprida sina idéer. Elin Nilsson kommer 1910 in i stadsfullmäktige. Det blir ryska revolutionen och första världskriget. Anna lever sitt liv och Olof sitt.

1924 dyker Gurlia Bergström som senare förvandlas till Kai Gullmar upp. Hennes framtoning väcker skratt men också förfasa. Homosexualitet är inte helt rätt då. Det blir Ådalen 1931, sedan ett nedslag 1939 och under kriget 1942. Familjerna i Sundsvall genomlider förändringarna.

På Royal Kafé möts Bengt Lindström och Lars Ahlin 1948. Och pianisten Kurt, som tillhör en av de släktgrenar vi följer, ger upp Sundsvall. Han lämnar fru och barn och drar till Amerika. Lindström drar till Paris. Efterkrigstidens Sundsvall glider över till 50-talet med stora visioner. Alla pratar om att riva det gamla och bygga nytt. Det blir kompromisser. Det gamla huset vid Stora torget byggs om till varuhus. Men i slutet av 60-talet rivs Norrmalm. Men de svänger, en del. 1973 så k-märks bland annat Knaust men Norrmalm jämnas med marken. Det blir en politisk tid och det pratas en hel del om jämställdhet.

1984 sitter sossepamparna, bland annat Margareta Johansson (som spelas av henne själv), på Skippers och bestämmer att göra om de gamla magasinen i hamnen till ett Kulturmagasin. Thomas Lundmark som håller i Musikforum blir inte så glad, men Margareta lova honom en ny lokal.

Våra två familjer går vidare i livet och föder nya barn. Annas gamla dagbok hamnar i ännu en ny generations händer. Familjehistorian är ständigt aktuell. Och kärleken. Som Anna skrev redan 1879. Att när hon tänker på sin käraste är det sol, ljus och värme. Och det bubblar i kroppen.

Det spelar ingen roll om de vackra husen står där, för det är människorna som utgör staden. Det är en tanke.

Som ni märker så är Spelet om Stenstan en historielektion, men en levande sådan. Genom 133 år visar det sig att det är alltid någon som tycker illa om någon annan människa, efter något missförstånd.

Och det firas alltid på Knaust.

Scenografin är utmärkt. Det är ett lyckat drag att projicera gamla fotografier på väggen för att fånga tidsandan. Kläderna och rekvisitan ger ständigt vinkar om vad det är för år. Manusförfattarna har fått in mängder med tidstypiska ord i de olika scenerna.

De korta episoderna är ordentligt mallade, och tillåter inte så mycket frispel från skådespelarna. De gör alla bra insatser i alla rollbyten men det finns några som hamnar mer i blickfånget, drar ett större lass och låter sina figurer bli mer levande. Det är Ulrika Åberg som Anna, Jens Nilsson som den framåtblickande arkitekten Gösta, Eila Boholm som Sigrid Hjertén och Kai Gullmar, och Tony Könberg som bankmannen Nathanael.

Som Sundsvallsbo känns allting ganska väntat. Jag hade hoppats att manusförfattarna tagit ut svängarna lite mer och överraskat mer. Men det är en ambitiös och lärorik pjäs.

Annons