Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Följ med innanför murarna på Saltviksanstalten

/

Två gånger i månaden håller Svenska Kyrkan gudstjänster på Saltviksanstalten i Härnösand.
Vi fick delta under två gudstjänster för att få en glimt av hur vardagslivet på insidan av murarna kan se ut.

Annons

Det är torsdag, men på Saltviksanstalten skulle man kunna säga att det är söndag. Vi har tagit oss igenom säkerhetskontrollerna, lämnat våra mobiltelefoner och gått korridorerna fram till besöksavdelningen.

Klockan är nio och Peter Forsberg, fängelsepräst på anstalten, förbereder morgonens mässa. Rummet vi befinner oss i är litet, cirka 15 kvadratmeter, och tittar man ut genom fönstret ser man mossan växa på taket till byggnaden bredvid. På innergården syns en basketplan och på håll syns en av Ådalsbanans bergtunnlar. Persiennerna till fönstren på andra sidan är fördragna.

Det är snart dags att sätta i gång dagens gudstjänst och kantorn förbereder sina noter. Vi får veta att två personer kommer att delta vid gudstjänsten.

– Som mest har vi haft åtta besökare på en mässa under den tid jag arbetat, berättar Peter Forsberg som jobbat som fängelsepräst på anstalten i cirka sex månader.

Han började arbetet som präst 1997.

– Jag tycker om att predika och berätta evangeliet, att samtala. Här tycker jag att jag kan göra skillnad för människor, förklarar han.

De intagna kommer snart in i det lilla rummet. På stolarna ligger psalmböcker och häften som leder oss igenom dagens gudstjänst. Peter ringer in till mässa med en liten mässingsklocka innan vi sjunger dagens första psalm "Jesus från Nasaret går här fram". Vid ett litet altare är värmeljus tända.

– Det här är det enda rummet på anstalten där ljus får tändas, förklarar Peter.

Under förmiddagens två gudstjänster pratar vi med Erik och Göran. Erik har aldrig tidigare besökt gudstjänsterna, men blev nyfiken när han hörde att en journalist skulle vara på plats, medan Göran tar varje chans att besöka anstaltens andliga mötesplatser.

– Den här själavården är A och O för mig, berättar han.

Gudstjänsterna kan vara en möjlighet att komma bort från sin avdelning och för att få positiv energi. Göran ser det här som sin viktigaste dag i månaden.

– Jag var troende innan, men blev kristen på anstalten. Min önskan är att vi fick ha mässor ännu oftare, säger han.

Han har suttit på Saltviksanstalten i två år, och har tre år och tio månader kvar efter att ha dömts för mordförsök på sin fru.

– Jag kan inte säga annat än att jag förtjänar varje dag av mitt straff.

Han menar också att fängelsetiden räddat hans eget liv.

– Jag levde i hårt missbruk med alkohol och droger innan jag hamnade här, fortsätter Göran.

En annan intagen, Erik, håller med om att livet på anstalten gett honom en ny chans.

– Jag åkte fast för innehav av narkotika. Härinne har jag fått en utredning och förstår nu att jag brukade självmedicinera.

Under gudstjänsten är Göran otroligt deltagande, han sjunger högt och läser ibland de gemensamma bönerna ett ord innan prästen. Efteråt sitter vi tillsammans och dricker kyrkkaffe och äter citronkex. Vi pratar om framtiden.

– Jag hoppas på att kunna föreläsa på skolor om missbruksproblematik, förklarar Göran.

Klockan närmar sig lunch och det är dags att säga hej då. Rummet vi sitter i är låst och vi får kalla på personal för att få lämna det. Om en månad är det mässa igen.

– Det värsta med gudstjänsterna är stunden när de är på väg att avslutas och jag vet hur lång tid det kommer ta tills jag får komma tillbaka, säger Göran.

Fotnot: Erik och Göran heter egentligen något annat.

Mer läsning

Annons