Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Han överlevde helvetet på Medelhavet

/

Två år som fånge hos Somaliska sjöpirater och en livsfarlig båtfärd över Medelhavet ligger bakom Abed Aljoad Farzat. Nu trampar den 28-årige syriern Kramfors lugna gator.

Annons

Sedan två månader tillbaka bor Abed Aljoad Farzat i Frånö. På dagarna besöker han biblioteket i Kramfors för att träna svenska. Han har en historia som skulle kunna vara underlag för en tjock roman. Dramatiken börjar den 10 december 2010 när transportfartyget Orna lade ut från Durban i Sydafrika.

– Vi skulle transportera kol till Indien. Jag var andrebefäl på fartyget som var Panamaregisterat. Besättningen bestod av 18 syrier och en person från Sri Lanka, berättar Abed.

De första dagarna förflöt utan problem. En natt visade radarn att Orna skuggades av en båt. Genom att släcka alla lampor lyckades man skaka av sig förföljaren. Efter det lade kaptenen om kursen för en ny rutt som han ansåg säkrare.

Men så den 20 december kom dagen som Abed aldrig glömmer.

– Efter vaktombytet som tjänstgörande befäl klockan tolv på dagen åt jag lunch och gick till min hytt för att vila. Jag hörde att det knackade ett par gånger men fortsatte slumra. Sedan slogs dörren upp, mässpojken rusade in och skrek "pirater, pirater".

Abed tog sig snabbt ut på kommandobryggan. Två mindre båtar närmade sig på var sin sida om fartyget, båda med folk beväpnade med maskingevär och andra tunga vapen. De signalerade att fartyget skulle stanna. Kaptenen vägrade först lyda piraternas befallning, men ändrade sig snabbt när de öppnade eld.

Snart anslöt en tredje något större båt med fler pirater. Orna bordades och angriparna delades upp sig i tre grupper som tog över fartyget. Ny destination blev nu Somalias kust, dit man nådde efter drygt fem dagar. Efter kusten låg det massor av kapade skepp som tagits över av olika piratgrupper.

– Sedan började förhandlingarna med Ornas ägare. Första kravet på 30 miljoner dollar avvisade han genom att lägga på luren.

Trots att piraternas krav i omgångar sänktes till fem miljoner nåddes ingen uppgörelse. Efter ett halvår bytte de strategi. Nu skulle Orna användas som piratskepp. Besättningen fick löfte om frihet om de lyckades erövra ett annat fartyg. Åter ute på Indiska Oceanen upptäcktes så på radarn en lämplig kandidat.

Abed som övervakade radarn ville inte medverka till en kapning, men hotades till livet. Han beslöt att göra en riskabel manöver, utnyttjade en inställning så att det andra skeppet på radarbilden verkade ha en annan position än i verkligheten och därmed gick fritt.

Nästan dag dök det upp ett containerfartyg som blev ett nytt mål. Trots mer än tio meter höga vågor beordrades attackbåtarna i sjön. Man använde kranar vilket inte är tillåtet på havet. Det gick inte väl, attackbåten med fyra pirater och en besättningsmedlem krossades mot fartyget. Med vapenmakt krävde piraterna att besättningen skulle ut på havet för att rädda de nödställda. Tillsammans med en pirat lyckade Abed ta sig ned i en annan båt och rädda männen.

Följande dag hördes motorljud från luften. Det var Indiska flottans plan som gav ett ultimatum: "Återvänd till Somalia eller vi sänker er." Valet var enkelt och snart låg man åter vid kusten och väntade.

– Efter några dagar kände vi röklukt. Någon hade satt eld på fartyget, jag vet inte vem. Piraterna skrek "Släck elden eller vi dödar er".

När elden bekämpats var fartyget rejält utbränt. På denna ogästvänliga plats tillbringade Abed och hans besättningskamrater de följande 18 månaderna. De fick bara ris att äta, en kost som de drygade ut genom att fiska. Slutligen slöts en överenskommelse där 250 000 dollar betalades för att ägaren skulle få ta hem sitt eldhärjade fartyg.

Men dramatiken var inte över. När Orna skulle bogseras till Oman brast den tunga metallvajer som förband fartyget med bogserbåten. Samtidigt öppnade ett piratskepp eld.

– Egentligen var det omöjligt att ta upp vajern utan maskinen som förstörts vid branden. På något sätt lyckades vi i besättningen ändå dra upp den för hand. Det var ett mirakel!

Efter att ha undkommit piraterna och klarat en del andra incidenter hamnade Abed till slut i Egypten. Vid universitetet i Alexandria vidareutbildade han sig under ett halvår som sjöbefäl. För att kunna använda sin utbildning behövde han förnya sitt pass.

– Men den syriska ambassaden i Egypten vägrade och då kunde jag inte få något jobb. Att återvända till kriget i Syrien var inget alternativ.

Abed bestämde sig för att göra den riskabla resan över Medelhavet till Italien med Sverige som slutmål. Han betalade 2 300 dollar för en plats på en överfull fiskebåt. Efter två dagars färd slutade motorn att fungera och flyktingarna fick vänta 24 timmar på havet innan en annan fiskebåt hämtade upp dem.

– Vi var 443 personer, varav ungefär 70 kvinnor och 50 barn. Ibland sov vi ovanpå varandra. Båten var absolut inte gjord för att ta passagerare och saknade säkerhetsutrustning.

En tre dagar lång storm på ett oskyddat däck gjorde att folk svimmade, blev sjuka och genomblöta av saltvatten. Många grät, skrek av rädsla och började sjunga religiösa sånger. Panik bröt ut när sjögången kastade runt folk. Abed som är van sjöman försökte lugna och hjälpa.

– Men en av dagarna blev stormen så hård att även jag kände att det var kritiskt.

Matransonen bestod av en bit torrt bröd och lite ost per person och dag. I stället för beräknade sju dagar tog dock resan tolv dagar. Maten räckte därför inte och under de två sista dagarna tog dessutom vattnet slut.

– Som tur var hade några tagit med sig dadlar och annan mat och kunde dela med sig, främst till kvinnor och barn.

Slutligen kom den italienska kustbevakningen till undsättning. Flyktingarna fick mat och mediciner och togs in till Sicilien. Efter en tid i ett läger fick Abed en kontakt som kunde hjälpa honom med en flygresa till Sverige. Han kom först till Märsta och därefter i början av sommaren till Kramfors och Frånö.

Framtidsplanen är att bo i Sverige, men fortsätta arbeta som sjöbefäl. Han har inte träffat familjen i Syrien på sex år och tror att det kommer att dröja innan han får se dem igen.

– Sedan är fartygsägaren skyldig mig 20 000 dollar i lön, men jag måste till Syrien för att få ut dessa pengar.

Mer läsning